Kolumner

De minns bara ideal-Palme

Många efterfrågar Olof Palmes moraliska klarsyn i en tid när utrikesminister Carl Bildt inte tycks glädjas över de folkliga upproren i arabvärlden. Men de minns inte Palme, bara en idealiserad bild av honom. I praktiken hade han stort tålamod med diktaturens kreatur när det kunde gynna hans mål – nedrustning, socialism och formerandet av ett block neutrala länder.

Palme menade att vi inte skulle ta ställning till andras system – demokrati eller diktatur – vi kunde bara kritisera enskildheter i deras politik: "vi kan inte som stat befinna oss i ständig harnesk till flertalet andra stater genom att avvisa deras styrelseskick". När han 1984 besökte Östtyskland talade han om vänskap, men framförde ingen kritik mot en fängelsestat som sköt medborgare som försökte lämna landet. Palme avfärdade de svenskar som angrep den sovjetiska diktaturen för att de tecknade ”djävulsbilder”.

Utanför Europa övergick anpassligheten ibland i direkt stöd och Palme hävdade att jordreformer är viktigare än demokrati i fattiga länder. Han understödde enpartistaten Tanzanias tvångskollektivisering av jordbruket, som förstörde livsmedelsförsörjningen. Han ursäktade tvångsarbete vid biståndsfinansierade projekt i Vietnam med att någon ju måste dit och arbeta. Han välkomnade folkmördaren Pol Pots maktövertagande i Kambodja som ”en stor seger för folkens rätt att bestämma över sitt eget öde”.

1975 for Palme till Kuba och solidariserade sig med Castro. Vid ett massmöte hyllade han diktaturen som fängslade hans partikamrater. När han pressades om de politiska fångarna svarade han att man måste förstå det mot bakgrund av konflikten med USA.

När Palme modigt bekämpade fascistiska diktaturer som Spanien, Portugal och Sydafrika fick det stor betydelse, men han var blind för demokratifrågor när hans hjärta bankade för despoternas påstådda ambitioner. Så vad hade han sagt om mellanösterns diktatorer? Vi vet inte, men vi vet vad han sade senaste det begav sig. Palme hävdade att ayatollorna i Iran "”bygger upp sina demokratiska institutioner med pedantisk noggrannhet". Han besökte Gadaffi och gav den libyska diktaturen bilden att Sverige var ett land ”i linje med vår politik”. Terrorregimens premiärminister beskrev han senare som ”min vän Jalloud”.

+ White Lies på Cirkus, så mycket energi som lokalen klarar av.

Om väst inte tvingar fram flygförbud över Libyen kommer Gadaffi hinna genomföra ett folkmord.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset