De som ser potentiella faror lura runt hörnet och snokar lite för mycket, som ringer polisen redan när någon tittat lite för länge på grannens bil – vi, förlåt de, har potential att rädda liv, skriver Desirée Edeskär.
De som ser potentiella faror lura runt hörnet och snokar lite för mycket, som ringer polisen redan när någon tittat lite för länge på grannens bil – vi, förlåt de, har potential att rädda liv, skriver Desirée Edeskär.

Sluta tro att andra kan sköta sitt. För det är det väldigt många som inte kan. I allmänhet borde man lägga sig i mer, ställa fler oförskämda frågor och mer än gärna agera förhastat, skriver Desirée Edeskär.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag är en av ett rakt nedstigande led nyfikna människor. Jag går ofta över osynliga gränser i mitt low-key, högst ofarliga stalkerbeteende. ”Sitter du på fullt allvar och kollar upp henne på Ratsit nu?” är en fras mina nära ofta yttrar med ömsom vördnad, ömsom skräck på rösten.

När ett fruktansvärt dubbelmord nyligen uppdagades sattes många tankeprocesser igång hos mig. Utan personlig insyn i brottet blev det såklart mest killgissningar och proffstyckande. Men jag kom att tänka på min morfar som inte längre lever. Jag återkommer strax till det allvarliga.

Nyligen fick en dam vid namn Gull-Britt sitt fönster övertäckt för att hyresvärden tyckte att hon ”tittade ut för mycket”. Min morfar var en sådan, en sådan som tittade ut, enligt vissa för mycket. Han hade stenkoll på grannskapet och grannarnas aktiviteter. Noterade ovanliga händelser och fordon. Precis som Ove i den kända filmen lade han gärna näsan i blöt. Han fick aldrig chansen att visa det, men min morfar hade varit ett fruktansvärt bra vittne i ett brottsmål. Jag vill gärna tro att jag också skulle vara ett bra vittne tack vare min nedärvda nyfikenhet.

För allvarligt, vem säger någonsin ”Jag önskar att jag inte hade frågat Harry om hans pappa slår honom!”

Människor i allmänhet borde sluta respektera varandra så himla mycket. Sluta tänka på ”privat sfär”, integritet och artigt avståndstagande. Sluta tro att andra kan sköta sitt. För det är det väldigt många som inte kan.

I allmänhet borde man lägga sig i mer, ställa fler oförskämda frågor och mer än gärna agera förhastat. Duon bakom den turnerande succépodden (som i våras besökte Sverige) My Favourite Murder myntade sägningen ”Pepper spray first, apologize later”. Med det menas att det är lättare att agera på ren instinkt och senare gottgöra för sitt misstag, än att rätta till det om något hemskt skulle hända. För allvarligt, vem säger någonsin ”Jag önskar att jag inte hade frågat Harry om hans pappa slår honom!” eller för den delen ”Jag kommer aldrig förlåta dig för att du frågade mig om jag funderade på att ta mitt liv!” Förr eller senare, om man omger sig med sunda välmenande människor, kommer insikten att nyfikna frågor är av godo och inte av ondo. Inte för att kränka, utan för att fånga upp den som faller.

LÄS MER: Debatt: Sluta kräv att miljökämpar ska leva som de lär

De flesta människor, åtminstone i Sverige, tror jag är väldigt noga med att inte fråga om hur andra har det. Både av hänsyn, men också för att det ställer vissa krav på den som frågar: hen måste vara beredd på ett rått och ärligt svar, men också på att ställa upp som samtalsstöd, vilket kräver mycket energi och tid. Men då och då finner vi den där energin. Vi finner modet att sträcka fram en hand och ställa den där obekväma frågan, när oron övervinner vår stolthet. När man bryr sig mer än man räds.

De nyfikna, de obstinata, de nitiska, de som ser potentiella faror lura runt hörnet och snokar lite för mycket, som ringer polisen redan när någon tittat lite för länge på grannens bil. Vi, förlåt de, har potential att rädda liv.

Desirée Edeskär

Om skribenten

Ålder: 29 år.
Ort: Göteborg.
Sysselsättning: Gymnasielärare.

Så gör du för att debattera i Metro:

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om civilkurage