Att bearbeta sorg är något som måste få ta tid, där varje person låter sorgeprocessen bearbetas i sin takt, skriver diakonen Daniel Norqvist.
Att bearbeta sorg är något som måste få ta tid, där varje person låter sorgeprocessen bearbetas i sin takt, skriver diakonen Daniel Norqvist.

Alla helgons dag handlar inte bara om att jag och du ska tänka på dem som redan har gått vidare utan den handlar lika mycket om våra liv och vår egen död som är ett hjärtslag bort, hur vi förhåller oss till den och hur vi tar tillvara på det liv som vi har fått som gåva, skriver diakonen Daniel Norqvist.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Allhelgonahelgen är här och vi får tillfället till att visa vår sorg, omtänksamhet, kärlek och glädje till dem som redan har gått före oss. Att bearbeta sorg är något som måste få ta tid, där varje person låter sorgeprocessen bearbetas i sin takt. Sorgebearbetningen kan se olika ut beroende på relationen till den bortgångne oavsett personens ålder eller familjetillhörighet. En känslomässig relation till en annan människa bygger på den personliga relationen till den andre, betydelse av ålder och kön har ingenting med den känslomässiga saknaden att göra. En morfar kan ha olika betydelser för ett syskonpar då relationen till de båda kan ha sett olika ut. Ett barns sorg kan omfamna något helt annat än dess föräldrar trodde, vid en katastrof kan det vara nallens försvinnande som är det jobbiga i barnets bearbetningsprocess och inte att deras sommarställe är nerbrunnet.

LÄS MER: Debatt: Allhelgonahelgen har förvandlats till ett ytligt fyllejippo

Minnesljusen pryder kyrkogårdarna med dansande ljussken som lyser upp höstmörkret och dess ruggiga atmosfär byts ut mot en natt där ljusen symboliserar livet och att döden inte har övervunnit det. Vid varje mossbeklädd gravsten och minneslund ligger hälsningar till den som har gått före. Allt ifrån blommor, ljus och minneslappar där stillsamma böner som har vilat i människors hjärtan och eftertänksamma ord skrivits ner blir till en symbolisk och kärleksfull handling.

Alla helgons dag handlar inte bara om att jag och du ska tänka på dem som redan har gått vidare utan den handlar lika mycket om våra liv och vår egen död som är ett hjärtslag bort, hur vi förhåller oss till den och hur vi tar tillvara på det liv som vi har fått som gåva. Förr sa man ”memento mori”, kom ihåg att du är dödlig, till skillnad från modern tid och talesättet ”memento vivere”, kom ihåg att leva. Men oavsett om vi kommer ihåg att leva så måste vi även komma ihåg att vi bara är människor som bär på känslor som måste få ta sig uttryck. Allt bygger på våra olika socialiseringar i vår vardag där vänskapsrelationerna har stor betydelse.

LÄS MER: Debatt: Diakonen: Tack till dig som väljer att gå ur Svenska kyrkan

Likväl psykiska förnimmelser så kan sorgen även ta sig fysiska uttryck, de båda går hand i hand. Känslan av tomhet, tyngden över bröstet och andnöd kan påverka den sörjandes vardag. Studier visar på att sörjande som har en emotionell och kärleksfylld miljö runtom sig återhämtar sig snabbare och visar även på att där människor och djur finns närvarande så förebyggs den inre stressen.

Det går aldrig att fylla igen den tomhet som vi bär på som sörjande efter en annans bortgång. Det viktiga är att våga leva vidare våra liv och att ta hjälp av olika samhällsaktörer och vänner runtom oss. Någonstans i hela sorgeprocessen måste vi komma ihåg att vi bara är människor skapade med inre och yttre känslor.

Daniel Norqvist, diakon i Svenska kyrkan

LÄS MER: Så här debatterar du i Metro

Om debattören…

  • 34 år
  • Bor i Uppsala
  • Tidigare känd från SVT:s ”Tro, Hopp och Kärlek”
Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset