Lägg bara upp bilder och texter på sociala medier som är genuina, skriver Sofia Wahling som ett av sina många förslag på hur vi tillsammans kan minska psykisk ohälsa.
Lägg bara upp bilder och texter på sociala medier som är genuina, skriver Sofia Wahling som ett av sina många förslag på hur vi tillsammans kan minska psykisk ohälsa.

Vi frågar knappt längre om någon mått psykiskt dåligt, utan snarare hur. Eller om någon varit utbränd, utan istället när. Det har nästan blivit en norm. Vi måste sluta med detta. Jag säger inte att det är lätt. Snarare skitsvårt. Men det är just därför vi måste hjälpas åt. Tillsammans, skriver Sofia Wahling.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Att psykisk ohälsa växer lavinartat i Sverige är ett faktum. Samhället bär ett stort ansvar för detta sägs det. Men vad är samhället om inte vi? Sitter vi och väntar på att samhället ska lösa detta kan vi nog vänta förgäves. Och det har vi inte tid med. Enligt organisationen Mind så avslutar 1500 människor sina liv varje år. Samtidigt som antalet stressrelaterade sjukskrivningar aldrig varit så högt som det är idag. Och de som insjuknar är medmänniskor runtomkring oss. På jobbet. I trapphuset. I fotbollslaget.

Nej. Det ÄR inte stressigt. Och jag tror faktiskt inte att det ställs högre krav på oss nu än för 100 år sedan. Jag tror att det är vi som skapar stressen.

Vi frågar knappt längre om någon mått psykiskt dåligt, utan snarare hur. Eller om någon varit utbränd, utan istället när. Det har nästan blivit en norm. ”Jamen det ÄR stressigt i dagens samhälle, så det är väl inte så konstigt att vi mår så dåligt. Så mycket som ska göras och så höga förväntningar som ställs på oss.”

Nej. Det ÄR inte stressigt. Och jag tror faktiskt inte att det ställs högre krav på oss nu än för 100 år sedan. Jag tror att det är vi som skapar stressen. Och att det är vi som har skyhöga förväntningar på oss själva och på våra medmänniskor. Vi måste sluta med detta. Jag säger inte att det är lätt. Snarare skitsvårt. Men det är just därför vi måste hjälpas åt. Tillsammans.

LÄS MER: Debatt: Vi sviker de svårast psykiskt sjuka

Vad kan vi göra då? Allt möjligt. Det finns inget som är för litet eller för stort. Önska busschauffören en bra dag. Ta med kollegan på en kaffepaus om det är mycket på jobbet. Skicka mail med god framförhållning. Meddela chefen om du är orolig att en kollega är på väg att bränna ut sig. Lägg bara upp bilder och texter på sociala medier som är genuina. Föreslå att ni på nästa teambuilding-dag pratar om psykisk ohälsa. Hjälp en stressad kollega att prioritera bort uppgifter. Kontakta ansvarigt företag om storlekarna på deras kläder är orimligt små. Fråga dina vänner hur de mår. På riktigt alltså. Se extra vänlig ut om någon verkar nervös under en presentation. Våga berätta för din chef om du känner dig stressad. Våga söka professionell hjälp. Och uppmuntra andra att söka hjälp. Skicka namnsdagskort till farmor. Ge positiv feedback. Prata extra lugnt med någon som är uppstressad. Dela egna erfarenheter av psykisk ohälsa med omgivningen. Uppmana en kollega att gå hem i tid om denne ofta brukar jobba sent. Skicka inte mail efter arbetstid. Låtsas inte vara en förfinad version av dig själv. Uppmärksamma blyga och tystlåtna personer extra mycket. Säg inte att någon ser ”snyggt smal ut”, som om det vore bättre än något annat. Engagera dig i föreningar kring psykisk ohälsa. Bär armband med relaterade budskap. Fråga på intervjun hur arbetsplatsen arbetar för att förhindra utbrändhet. Låt en medmänniska sitta bredvid dig på bussen istället för din väska. Berätta stolt för arbetsgivaren om du varit utbränd och lyckats bli frisk igen. Det är en bedrift utan dess like. Våga hjälpa till att bryta tabun kring psykisk ohälsa.

Det är vi som skapar förändringen. Tillsammans.

Sofia Wahling

Om skribenten:

  • Ålder: 28 år
  • Bor: I Stockholm
  • Sysselsättning: Metodingenjör på Scania
  • Övrigt: Driver ett instagramkonto som heter @hejda_psykisk_ohalsa där hon delar egna erfarenheter inom psykisk ohälsa på ett sätt som honsjälv hade behövt när jag mådde dåligt. Visionen är att vi ska kunna prata lika öppet om psykisk ohälsa som om en vanlig förkylning.

Hjälplinjer – behöver du någon som lyssnar?

Bris: Barnens rätt i samhället kan man ringa, maila eller chatta till anonymt.
Tel: 116 11. Telefonen är öppen 14-21 alla dagar.
Chatten är öppen 14-21 alla dagar.

Föräldratelefonen: Rikstäckande stödtelefon där du som är orolig för ditt eget eller någon annans barn kan få råd och stöd av psykologer och socionomer. Telefon: 020-85 20 00.

Jourhavande medmänniska: Telefon 08-702 16 80. Har öppet alla nätter mellan kl: 21-06.

Självmordslinjen: Telefon 90101, chatt eller mejl ([email protected]). Har öppet kl: 06-24 varje dag.

Så här gör du för att debattera i Metro:

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset