När boende i området fick information om att nyanlända skulle få bo i våra gamla lägenheter blev det protester i Facebook-grupper, skriver Hanna Ek Lilja.
När boende i området fick information om att nyanlända skulle få bo i våra gamla lägenheter blev det protester i Facebook-grupper, skriver Hanna Ek Lilja.

Jag vill inte att människor ska försöka dölja sin främlingsfientlighet genom att låtsas bry sig om en annan utsatt grupp. Jag vill inte att du använder min, eller någon annans, livssituation som argument för varför du inte vill bo granne med en nyanländ, skriver Hanna Ek Lilja.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

När jag var nitton år flyttade jag ihop med min pojkvän. Han hade fått ett kontrakt på en ungdomslägenhet i en kommun strax utanför Stockholm. Vi skulle få flytta in på trettioåtta kvadratmeter och var jätteglada. Det fanns bara en hake. Lägenheterna stod på mark där fastighetsägarna inte hade något bygglov, när som helst kunde vårt kontrakt sägas upp. I april i år hände det. Vi och alla våra grannar skulle vara ute ur lägenheterna.

Sedan 2016 har den kommun vi bodde i krav på sig att erhålla ett visst antal boenden för nyanlända. När planerna för bygget på marken där vår lägenhet stod sköts upp insåg kommunen att de kan hyra bostäderna av fastighetsägarna, för att i sin tur hyra ut till nyanlända. Det fanns ju fyrtioåtta tomma bostäder.

LÄS MER: Debatt: Föräldrar, sluta skjutsa era barn

När boende i området fick informationen blev det protester i Facebook-grupper. Folk slöt sig samman med en gemensam fråga. Varför ska nyanlända få bo där när ungdomarna kastades ut? En man som, enligt sin profil, har två söner och verkar tycka mycket om båtar skrev: ”Men dessa studenter som bott där, varför fick inte de bo kvar, de bodde ju redan där?”. För ja, han och alla andra kallade oss faktiskt för ”studenter” när de höll oss om ryggen. Trots att både jag och min pojkvän hade fasta anställningar vid den tiden och arbetade heltid. Men de här personerna hade aldrig brytt sig om oss tidigare. De visste inte om de bodde grannar med student- eller ungdomsboenden.

Samma kommun har nyligen köpt lägenheter för nästan fjorton miljoner kronor, som hyrs ut till de nyanlända som kommunen har blivit tilldelad från Migrationsverket. En av dem som nu hyr en lägenhet av kommunen är en man som har tre fruar och sexton barn. Och när det blev uppmärksammat i medierna gick människor ihop i Facebook-grupper och Flashback-trådar och tävlade om vem som kunde skrika högst. Vad de skrek om? De undrade varför kommunen ger lägenheter till en man med tre fruar, när det finns hemlösa i kommunen som behöver ett boende bättre.

LÄS MER: Debatt: Småbarn behöver sina föräldrar mer än paddan

För ett halvår sedan brydde sig kommuninvånarna om ”studenterna”, och nu är det de hemlösa som får deras sympati. Och ja, det är jättebra att vi alla värnar om varandra. Det är jättebra att folk vill att hemlösa ska få mer hjälp från kommunerna. Det vill jag också. Men jag vill också att mannen, hans tre fruar och framför allt hans sexton barn ska få den hjälp de behöver. Jag vill att den ensamkommande tonåringen som bor i min gamla lägenhet ska få bo där.

Det jag inte vill är att människor ska försöka dölja sin främlingsfientlighet genom att låtsas bry sig om en annan utsatt grupp. Jag vill inte att du använder min, eller någon annans, livssituation som argument för varför du inte vill bo granne med en nyanländ.

Hanna Ek Lilja

Om debattören

• Ålder: 22 år.
• Bor: Stockholm.
• Gör: Studerar journalistik.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset