Inläggen med hashtaggen #metoo rasar in i Linn Svansbos, och många andras, Facebookflöde.
Inläggen med hashtaggen #metoo rasar in i Linn Svansbos, och många andras, Facebookflöde.

När jag var liten lärde jag mig att akta mig för "fula gubbar". Kanske är det den gruppen ni tror er inte tillhöra när ni säger att ni – alla vanliga, "riktiga män" – minsann inte begår den här typen av brott. Att göra skillnad på "riktiga män" och män som är benägna att våldta och trakassera är tamejfan livsfarligt, skriver Linn Svansbo.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

I går spred sig hashtagen #metoo som en löpeld på sociala medier över hela världen. Skådespelerskan Alyssa Milano startade initiativet på Twitter i syfte att – i kölvattnet efter de uppmärksammade av sexbrottsanklagelserna mot Harry Weinstein – synliggöra att han och de kvinnor han utsatt endast är toppen av ett gigantiskt isberg. ”Om alla kvinnor som någonsin utsatts för sexuella trakasserier eller övergrepp skriver under hashtagen #metoo kanske vi kan synliggöra hur stort det här problemet egentligen är”, skrev Milano på sin Twitter.

Blottandet av isberget lät inte vänta på sig. Inläggen rasade snabbt in, och likaså i mitt Facebook-flöde. Inlägg efter inlägg med kvinnors berättelser och vittnesmål, eller bara den korta hashtagen: #metoo. Jag också.

Ganska snabbt syntes kommentarer till flera av inläggen. Män som beklagade sig med slutsatsen att de som utsätter oss för dessa brott inte är ”riktiga män”. Som om de miljontals män som utsatt de miljontals kvinnor som nu skrivit #metoo på sina statusar vore några alldeles särskilda, sällsynta odjur. Om det ändå vore så väl.

Att göra skillnad på ”riktiga män” och män som är benägna att våldta och trakassera är tamejfan livsfarligt.

LÄS MER: Cissi Wallin: Me too. Jag med.

När jag var liten lärde jag mig, som många andra flickor, att akta mig för ”fula gubbar”. Kanske är det den gruppen ni tror er inte tillhöra när ni säger att ni – alla vanliga, ”riktiga män” – minsann inte begår den här typen av brott.

Men det är inga ”fula gubbar” som tafsar på mig när jag är ute och dansar på fredagskvällarna. Det är inga ”fula gubbar” som vevar ned bilrutan och busvisslar och sedan skriker ”hora” när jag inte svarar med ett leende. Det var inga ”fula gubbar” som sa ”jo, kom igen nu, jag vet att du vill” när jag klart och tydligt sa ”nej”. Det var inga ”fula gubbar” som knäppte upp min bikini i bubbelpoolen på äventyrsbadet när jag var 12 år, eller mina byxor på efterfesten när jag var 19. Det var vanliga killar. Riktiga män.

Män som tror sig ha rätt till våra kroppar finns överallt. Vissa tar mer än andra och några nöjer sig med att kommentera, recensera och objektifiera. Andra tar allt.

Och vi lär oss att vara på vår vakt. Vara uppmärksamma överallt. På krogen, på jobbet, på gymmet, på vägen hem. Vi aktar och aktar och aktar oss – för både riktiga män, vanliga snubbar, snygga killar och fula gubbar. Och ändå aktar vi oss aldrig nog.

”If you’re not angry, you’re just not paying attention”, som man brukar säga.

#metoo. Jag också.

Linn Svansbo
En annan version av denna text har tidigare publicerats på debattörens Facebooksida.

Om debattören

• Bor: Stockholm.
• Yrke: Organisationsutvecklare.
• Ålder: 25 år.

LÄS MER: Svenska kvinnor hakar på ”Me too”-kampanj

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset