Vem vet, kanske en annan ung förälder kommer bli varm och rörd när en djup insikt plötsligt sjunker in i hjärtat – där kommer jag gå en dag, skriver Linda Wainwright Höckerfelt.
Vem vet, kanske en annan ung förälder kommer bli varm och rörd när en djup insikt plötsligt sjunker in i hjärtat – där kommer jag gå en dag, skriver Linda Wainwright Höckerfelt.

Idag går jag med i Pridetåget för att visa att jag finns, och visa den där ensamma tonåringen som kämpar med att acceptera sig själv att vi finns. Jag går för att visa den äldre mannen som får tårar när han ser oss i paraden att vi ser honom, och visa att han får projicera sin längtan efter en egen stolt förälder på oss, skriver Linda Wainwright Höckerfelt som är aktiv i nätverket Stolta föräldrar till hbtq-barn.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det måste varit i början av det nya millenniet, vår familj stod och tittade på Prideparaden, det där spektaklet man endast hade hört talas om tidigare. Så bland de färgglada ekipagen kom de där, de Stolta Föräldrarna. Jag minns att jag blev djupt rörd och att ögonen vattnades. Många år senare gick jag själv för första gången med i paraden tillsammans med Stolta Föräldrar till hbtq-barn och lät mig översköljas av all värme från åskådarna.

LÄS MER: Debatt: Fem tips på hur du kan göra livet bättre för hbtq-personer

Idag går jag i Prideparaden femte året i rad. För mig innehåller Pridefirandet glädje och kärlek men även allvar och kampvilja. Idag går jag i paraden och hoppas att jag får vara representant för den villkorslösa föräldrakärleken men också för den stridsberedskap många föräldrar känner för sina hbtq-barn. Idag går jag med för att visa att jag finns, och visa den där ensamma tonåringen som kämpar med att acceptera sig själv att vi finns. Jag går för att visa den äldre mannen som får tårar när han ser oss i paraden att vi ser honom, och visa att han får projicera sin längtan efter en egen stolt förälder på oss. Jag går för att visa för pappan som har svårt att komma ut som förälder att det visst går, visa att i Sverige drar man inte skam över sin familj om man är hbtq-person, och att stolta föräldrar finns. Jag går för att visa våra grannar i öst att vi inte tolererar sättet på vilket de behandlar våra barn. Ja, listan kan göras lång.

Familjer med hbtq-barn är normbrytare, och i jämförelse med andra länder har Sverige kommit en bra bit på vägen när det gäller acceptans och öppenhet för normbrytande livsstilar och identiteter. Men ännu är vi inte i hamn. Det finns fortfarande lagar som måste ses över, myndigheter som släpar efter, och regler som än idag bygger på hetero- och cisnormer. Lagstiftning är viktig, då den i många frågor kan fungera vägledande för allmänhetens värderingar som inte sällan förändras i dess kölvatten. Alltså finns det kvar att göra, och att vi i många avseenden är på god väg betyder inte på att vi får luta oss tillbaka och känna oss nöjda – politiska vindar kan vända, och med dem så kan även lagstiftning och värderingar ledas i fel riktning. Så länge det föds normbrytande barn kommer Stolta Föräldrar behövas. Vi kommer att delta i debatten för dem som ännu inte kan, vi kommer utmana normer, och vi kommer att gå i paraden.

LÄS MER: Polischef: Jag känner skam över utvisningarna

Men måste ni gå i paraden? Behövs ni fortfarande? Frågorna dyker upp ibland, för i Stolta Föräldrars existens vilar faktiskt en paradox. Vi finns, och därför kanske vi en dag inte behövs längre. Stolta Föräldrar som engagerar sig i runt om landet fick tidigare i år pris för årets RFSL-verksamhet, motiveringen löd: ”Årets pristagare är det kärleksfulla och tårdrypande inslaget i många Prideparader, det många hbtq-personer kanske mest av allt önskar och det som borde vara det mest självklara.” Detta tycker jag besvarar frågorna. Vi behövs, för vi berör och vi är en självklarhet! Därför går jag i paraden idag. Och vem vet, kanske en annan ung förälder kommer bli varm och rörd när en djup insikt plötsligt sjunker in i hjärtat – där kommer jag gå en dag.

Linda Wainwright Höckerfelt

Om debattören

  • 44 år.
  • Bor i Stockholm.
  • Aktiv i nätverket Stolta Föräldrar till hbtq-barn i Stockholm som är en medlemsgrupp under RFSL Stockholm.
  • Gift med en man, 3 barn 2 hemmaboende, arbetar som fysioterapeut.

 

LÄS MER: Vill du också nå ut till en miljonpublik? Läs här om hur du debatterar i Metro.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset