"För oss är det en ständig kamp att försöka uppnå jämlik kommunikation i ett samhälle där hörseln anses vara norm", skriver Isabel Engwall (längst upp) och Hedvig Ledung (längst ner) med flera.
"För oss är det en ständig kamp att försöka uppnå jämlik kommunikation i ett samhälle där hörseln anses vara norm", skriver Isabel Engwall (längst upp) och Hedvig Ledung (längst ner) med flera.

Vi döva, dövblinda och hörselskadade tvingas ofrivilligt in i ett burat och exkluderat system där valfrihet inte finns. Vi kostar för att vi inte råkar höra eller kunna se normalt, skriver Isabel Engwall, Josefin Bark, Hedvig Ledung, Rebecca Jonsson och Johanna Carlsson.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det finns strukturer i samhället som exkluderar oss som är döva, dövblinda och hörselskadade. Beroende på vår hörselförmåga och sammanhang är tolkning ett måste för att vi ska kunna ha fullständig kommunikativ delaktighet i samhället.

För oss är det en ständig kamp att försöka uppnå jämlik kommunikation i ett samhälle där hörseln anses vara norm. Staten bär på ett ansvar att leverera tolktjänst och måste se över den nu, allt annat är diskriminerande!

Vardagstolkning (tolkning i olika situationer i vardagen, som sjukvård eller informationsmöten på jobbet) är en samhällsservice och den går genom tolkcentraler via landstingen. Tolkverksamheten infördes 1968 och det är vi som är döva, dövblinda och hörselskadade samt anhöriga till tolkanvändare som tar del av denna samhällsservice i form av tal- och teckenspråkstolkning, dövblindtolkning eller skrivtolkning.

LÄS MER: Debatt: Sluta förvänta er att jag ska vara tacksam – det är diskriminering

Men nu är det dags för samhällets makthavare och beslutsfattare att lyssna ordentligt på oss. Tolktjänsten uppvisar allvarliga brister. Tänk er, 50 år efter att tolkverksamheten införts har normalhörande personer fortfarande inte rätt till tolktjänsten på samma villkor som vi. Det betyder att normalhörande personer som enbart talar svenska inte kan beställa tolkning kostnadsfritt för att få kommunicera med oss, det är inte acceptabelt. Vi kallar detta för audism.

Det har länge funnits en medicinsk syn på svenskt teckenspråk, i stället för att det ska likställas med talad svenska. Språket anses vara en form av hjälpmedel eftersom makthavare och beslutsfattare har en stenålderssyn på språk och hörsel.

I dag gör dessutom landstingens tolkcentraler egna tolkningar av vad vardagstolkning är – alltså erbjuds inte vi en rättvis och likvärdig tolktjänst i hela landet, utan det skiljer sig åt beroende på var man bor och vem som beslutar om tolkuppdragen. Landstingen nekar betalningsansvar för uppdrag även om de är inom ramen för vad vi anser är vardagstolkning. Tolkcentralen menar till exempel att utförande av arbete inte är en del av vardagen.

LÄS MER: Debatt: Offentliga sektorn behöver lära sig mer om synnedsättning

Dessvärre är vi döva, dövblinda och hörselskadade personer en merkostnad för arbetsgivaren. Arbetsgivaren tvingas finansiera både fortbildning och tolkning. Vilka konsekvenser blir det tror ni? Jo, vi blir ofta tvungna att välja bort våra drömutbildningar på grund av att tolkkostnaden kan vara svår att få. Vi tvingas ofrivilligt in i ett burat och exkluderat system där valfrihet inte finns. Vi kostar för att vi inte råkar höra eller kunna se normalt. Det spelar det ingen roll om vi har hörseltekniska hjälpmedel, de löser inte utanförskap i ett kommunikativt samhälle.

Som sagt är det ett alarmerande och orättvist systemfel för individens möjlighet till självförverkligande. Dagens regelverk kring finansiering av tolktjänsten begränsar döva, dövblinda, hörselskadades möjligheter till rättvis och jämlik delaktighet i arbets- och vardagslivet.

Samhället tillåter diskriminering av individer som inte har normal hörsel eller syn. Detta är ett medborgarkrav från vår sida, vi har fått nog! Så vad tänker ni beslutsfattare och makthavare göra åt detta?

Isabel Engwall, 36 år, föreläsare/kreatör, Stockholm
Josefin Bark, 33 år, teckenspråkslärare i Gotland
Hedvig Ledung, 38 år. studerande på Malmö Universitet, Malmö
Rebecca Jonsson, 24 år, lärarstuderande på Högskolan Väst, Vänersborg
Johanna Carlsson, 31 år, medicinteknisk ingenjör, Unveristetssjukhus Örebro

Så gör du för att debattera i Metro

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset