Vi vuxna måste kämpa för att även barnen ska få en duglig miljö i skolan, skriver Cássandra Winther.
Vi vuxna måste kämpa för att även barnen ska få en duglig miljö i skolan, skriver Cássandra Winther.

Jag efterfrågar verkligen inte ”hårdare tag” och ”tydligare konsekvenser för bråkiga skitungar”. Men kan vi vuxna, med handen på hjärtat, säga att vi arbetar för att våra barn ska kunna känna sig trygga i sin skolmiljö? Det undrar Cássandra Winther.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

I går på lunchrasten uppstod en konflikt i personalrummet. En av mina kollegor kokade över och hoppade på en annan kollega med armarna kring hennes hals. Han tog i ordentligt och jag såg paniken i hennes ögon. I samma ögonblick for en annan kollega in i konflikten, han tog tag i den andra kollegan och tryckte ner honom i golvet.

Plötsligt kom chefen in och skrek ”men lägg av nu!”. Vi gick alla till våra kontor och fortsatte arbeta. Sådana situationer uppstår ju varje vecka, vi är vana. Förra veckan var det till exempel en kollega som fick en käftsmäll och veckan innan dess blev en annan kollega upptryckt i väggen i kopiatorrummet så att hans glasögon sprack.

Min kollega reste sig upp och fortsatte arbetsdagen efter det där i personalrummet. Sen tog vi helg allihop. Nu återstår det att se vad som händer nästa vecka. Kanske är det min tur att få spö?

Barn som sparkar andra barn i huvudet, barn som trycks ner i marken av sina jämnåriga och ”skojbråk” som slutar i allt annat än skoj. Vuxenvärlden vet om det – men händer det någonting?

Tänk om det verkligen förekommit våld, likt det jag beskriver ovan, på min arbetsplats. Vilka insatser hade gjorts om sådana incidenter inträffat var och varannan vecka? Vilket ansvar hade en ledare i detta sammanhang haft? Krismöten? Stöd till de som bevittnat?

Så här ser det nämligen ut på vissa skolor. Barnen vänjer sig vid ett hårt klimat, våldet normaliseras och blir vardagsmat. Barn som sparkar andra barn i huvudet, barn som trycks ner i marken av sina jämnåriga och ”skojbråk” som slutar i allt annat än skoj. Vuxenvärlden vet om det – men händer det någonting? ”Det känns som att vissa av lärarna liksom tänker ’äsch, det är sånt som händer’” och liknande meningar hörs ofta när barnen själva tillfrågas.

LÄS MER: Debatt: Alla måste ta ansvar och visa drogkurage

Det jag tänker mycket på är hur vuxna hanterar de situationer som barn hamnar i. Hur mycket kunskap har man om vad som faktiskt är relevant att göra för att stödja dem? Hur bra är man på att lyssna in alla parter utan att förskjuta barn som faktiskt kämpar med bristande impulskontroll och explosivitet ytterligare?

Jag efterfrågar verkligen inte ”hårdare tag” och ”tydligare konsekvenser för bråkiga skitungar”. Jag ser inget som tyder på att det är någon bra metod. Men kan vi vuxna, med handen på hjärtat, säga att vi arbetar med exempelvis frågorna nedan kontinuerligt för att våra barn ska kunna känna sig trygga:

  • Vad gör vi för att förebygga våld i vår verksamhet?
  • Hur arbetar vi med att utveckla vår relationella kompetens?
  • Vilken barnsyn har vi? (På riktigt, inte bara i dammiga dokument.)

Alla förstår att det är en stor utmaning att vara pedagog. Ingen påstår att det är enkelt att vägleda barn. Ingen menar heller någonting annat än att det är vi föräldrar som har det yttersta ansvaret över våra barn. Men att barn har rätt till en trygg arbetsmiljö är fakta.

Jag hade inte velat se min 56-åriga kollega bli nedbrottad i marken i personalrummet, mitt barn vill inte se sin sexåriga kompis tugga grus på skolgården. Det är 50 års skillnad mellan min kompis och mitt barns kompis, varför är det viktigare att min kompis är trygg på jobbet?

Cássandra Winther

Om debattören:

Ålder: 30 år.
Bor: Kristianstad.
Gör: Folkhälsopedagog/socialrådgivare. Arbetar förebyggande och främjande med fokus på relationer mellan barn och vuxna i hemmet, skolan och i föreningslivet. Driver Föräldraskap i fokus på Facebook.

Så här gör du för att debattera i Metro:

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset