Jag vill att vi lärare och föräldrar gör allt vi kan för att rusta nästa generation för en komplex och okänd framtid, skriver Jacob Möllstam.
Jag vill att vi lärare och föräldrar gör allt vi kan för att rusta nästa generation för en komplex och okänd framtid, skriver Jacob Möllstam.

Jag har i mitt klassrum fyra värdeord som jag vill ska prägla allt vi gör. De kan funka som överenskommelser mellan oss för att säkra att alla barn får möjlighet att lyckas i framtiden, skriver läraren Jacob Möllstam.

Detta är en debatt. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Nytt år och nya tag. Vad sägs om att gå förbi nyårslöften och sluta en gemensam allians för barnens skull?

Jag vill att vi lärare och föräldrar gör allt vi kan för att rusta nästa generation för en komplex och okänd framtid. Jag har i mitt klassrum fyra värdeord som jag vill ska prägla allt vi gör. I tider av önskelistor och nyårslöften så tänkte jag pröva dem på er. Funkar de som överenskommelser mellan oss för att säkra att alla barn får möjlighet att lyckas i framtiden?

LÄS MER: Debatt: Inför självkänsla som ämne i skolan för att rädda våra ungdomar

1. Vi gör vårt bästa
Hur lär man barn att göra sitt bästa? Listan på allt ett barn behöver kunna för att klara sig i framtiden bara växer. Samtidigt ökar också distraktionerna i en tid där allt och alla finns på en armlängds avstånd. Att lära sig maximera de möjligheter som ges och att också kunna välja bort till förmån för fokus och mästerskap är inget som man bara förklarar med ord. Vi måste föregå med gott exempel. Varje dag påminner jag mig själv att stanna upp och prata färdigt med mina elever, oavsett om det är en fråga om veckans matteläxa eller en berättelse från helgens handbollsmatch. Det är så jag gör mitt bästa. För mig är det tydligt att allt fler barn upplever att de är oroliga för att de ska störa vuxna som de har runtomkring sig, vad kan du som vuxen göra åt det?

2. Vi lär av våra misstag
Att lära av misstag kräver att vi först tolererar tanken på egna och andras misstag. Ingen är felfri. Ibland blir det rejält fel och då måste man naturligtvis gå vidare för att säkerställa att det aldrig händer igen. Jag kan ärligt säga att det gör mig inget när föräldrar anmäler till Skolinspektionen men faktum är att det nästan alltid hade varit både enklare och bättre att i alla fall försöka lösa problemen på egen hand först. För varje anmälan som görs behöver ett antal personer lägga flera dagar på att sammanställa dokument, tid som i de flesta fall hade kunnat spenderas bättre på att jobba med att utveckla verksamheten. På samma sätt kan vi lära våra barn att förhålla sig till sina och andras misstag på ett bättre sätt.

LÄS MER: Debatt: Lärare om skolkrisen: ”När jag kom till skolans värld blev jag chockad”

3. Vi firar varandras framgång
Allt för ofta präglas klassrum av en kultur av jämförelse och tävling som för vissa kan fungera motiverande men som för nästan alla leder till fundamentala missförstånd om hur lärande går till. Föreställ dig att du som vuxen möter en uppgift på jobbet som du inte klarar av på egen hand. Vad gör du? Förmodligen vänder du dig till dina kollegor eftersom någon av dem förmodligen mött samma problem förut och har en lösning. I ett klassrum präglat av tävling är det inte ett alternativ. Då förväntas alla uppfinna hjulet själva. För att ge mina elever en bättre strategi börjar jag med att lära dem att uppskatta vad deras klasskamrater kan och vilken källa till kunskap de är. Snart förstår de att de själva har något att bidra med som andra inte kan och då uppstår
en miljö där det är naturligt att dela med sig av sin expertis. För att alla barn ska tänka så behöver vi hjälpas åt. När senast tog du reda på hur ditt barn ser på sina klasskamrater?

4. Vi är ett team
För barn med särskilda behov är det viktigt att skapa rutiner där det vi gör i skolan liknar det som händer hemma. Från hur man pratar till vilka förväntningar som ställs. Tryggheten i att känna igen sig kan vara avgörande för att kunna klara av skolan. Men här är grejen: Det är något som hade gynnat alla elever. Därför lovar jag att göra mitt bästa för att vara tillgänglig att möta er föräldrar, trots att det egentligen inte är er utan era barn som jag arbetar för. I gengäld hade jag verkligen uppskattat om ni tog på er rollen som experter på hur era barn fungerar och höll er till den. Vad kan du göra för att jag ska förstå vem ditt barn är? Vilka personlighetsdrag och egenskaper hos ditt barn är det som som vi aldrig pratar om när vi ses?

Med dessa fyra överenskommelser hoppas jag att 2018 blir ett år då vi vuxna samlas kring de barn och unga och att vi gör allt vi kan för att rusta dem för en komplex och okänd framtid. Det är det minsta vi kan göra.

Jacob Möllstam

Om debattören

• Ålder: 30.
• Yrke: Låg- och mellanstadielärare.
• Stad: Göteborg.

LÄS MER: Debatt: Det här är vad skolan behöver i stället för ”läslov”

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset