Du har ett stort ansvar att uppfostra ditt barn till en självständig och fritt tänkande individ som själv väljer vad den ska tycka eller tro, skriver Per Glavå.
Du har ett stort ansvar att uppfostra ditt barn till en självständig och fritt tänkande individ som själv väljer vad den ska tycka eller tro, skriver Per Glavå.

Föräldrar ges i religionens namn frihet att utsätta sina egna barn för bestående fysiska och mentala övergrepp, skriver Per Glavå.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Tro och andlighet är viktiga inslag i våra liv, oberoende om de tillägnas gud, naturen eller stjärnornas placering. Men det är den enskilde som i vuxen ålder själv ska bestämma över sin tro och välja om hen vill utöva den. Det må vara som kristen, humanist, scientolog, agnostiker, muslim, naturalist eller kanske buddhist.

Barn är inte onormala, de har bara inte kunnat välja än, ändå kan barnet vara såväl döpt som omskuret och konfirmerat vid 15 års ålder.

Vi föds alla som icke troende, kalla det ateist om du vill. Men det bär mig emot att man skulle födas till att vara något som kräver ett aktivt ställningstagande emot någonting, innan man ens kan tänka eller har lärt sig prata. En ateist är en icke-troende, vilket omfattar även de som ännu inte valt att tro – nämligen ­barnen. Ordet får det att låta som att en troende teist ­vore det normala. Barn är inte onormala, de har bara inte kunnat välja än, ändå kan barnet vara såväl döpt som omskuret och konfirmerat vid 15 års ålder, trots att många år återstår tills det blir myndigt och själv kan bestämma över skinnbiten­ i änden på snoppens ­vara eller icke vara.
Men då är det för sent.

Religion har ett enormt inflytande i vårt samhälle och på våra liv, vare sig vi vill det eller ej, men som vuxen kan vi själva välja hur vi ska förhålla oss. Barn föds oftast i en religiös familj, eller som åtminstone lever i ett samhälle starkt präglat av den religiösa kultur och moral som format detsamma. Detta barn behöver i många fall komma på kant med sin familj om det väljer att lämna sina föräldrars religion.

LÄS MER: Debatt: Den ideella sektorn vägrar se sina egna brister

Barns rättigheter är överlag mycket starka i Sverige. Vi har sedan länge en lag mot fysisk bestraffning, vi har barnombudsman, en socialtjänst som aktivt skyddar utsatta barn och vi har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter som träder i kraft 1 januari 2020. Ändå tillåts dop, omskärelse, konfirmation och religiösa grundskolor. Ovanstående kan pågå med hjälp av det vi kallar religionsfrihet. Men för barnet finns ingen frihet. Föräldrar ges i religionens namn frihet att utsätta sina egna barn för bestående fysiska och mentala övergrepp. Detta gör begreppet religionsfrihet märkligt då det inte alls innebär frihet för barnet. Religionsfriheten är mycket viktig men inte på bekostnad av barns rättigheter vilket också görs tydligt i Europakonventionen:

”Envar skall äga rätt till … religionsfrihet … med hänsyn till andra personers fri- och rättigheter.”

Om det i praktiken innebär att friheten för den ene är att få tvinga den andre, då handlar det om tvång och inget annat. Gör jämförelsen med yttrandefrihet. Om den skulle innebära att jag får säga och tycka vad jag vill, men att jag också har rätt att tvinga andra att tycka som jag, då framgår tydligt att det inte handlar om frihet utan snarare censur, i vilket fall åsiktskontroll.

Som förälder har du stort ansvar för dina barns uppfostran. Den moraliska kompass du lägger ut blir viktig för resten av livet, liksom de värderingar du delar med dig av. Men du har också stort ansvar att uppfostra ditt barn till en självständig och fritt tänkande individ som själv väljer vad den ska tycka eller tro.

Per Glavå

Om skribenten

Ålder: 52 år.
Ort: Stockholm.
Sysselsättning: Författare.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset