Det är som att den svenska medelklassen vill befria sig själv från ansvar – och istället skylla på alla som inte ”förstår lika mycket”, skriver Thor Rutgersson.
Det är som att den svenska medelklassen vill befria sig själv från ansvar – och istället skylla på alla som inte ”förstår lika mycket”, skriver Thor Rutgersson.

Att bagatellisera rasism och nazism till att handla om bildning och dumhet är ett bekvämt sätt att inte behöva granska sin egen del i den maktordning som skapar utanförskapen, skriver Thor Rutgersson.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Ibland möts rasism och nazism på nätet med kommentarer som ”livets hårda skola briljerar” eller ”inte många högskolepoäng här, inte”. Som att akademiska yrken eller meriter skulle vara en garant för goda åsikter och värderingar. Som att andra kunskaper och erfarenheter skulle vara mindre värda – och dessutom göra dig mer benägen att anamma en antidemokratisk och människofientlig ideologi. Det vittnar om en självbild som är djupt problematisk. Som att den svenska medelklassen vill befria sig själv från ansvar – och istället skylla på alla som inte ”förstår lika mycket”.

Men det här märks inte i innerstan, eller för den delen i de mer alternativa kvarteren, där den utbildade medelklassen är upptagna med att förverkliga sig själva. Här skrattas det istället åt den dåliga grammatiken i hatiska kommentarer på Facebook

Jag tror att destruktiva krafter växer i grupper som redan är frustrerade. Som känner att de inte blir sedda. Som tycker att de är orättvist behandlade. Receptet mot rasism, nazism, fascism och för den delen också mot kriminella gäng, fundamentalism och andra destruktiva krafter som lockar med samma drivkrafter (inkludering för den nedtryckta och bortvalda, som plötsligt blir den utvalda och starka) måste vara ett samhälle som håller ihop. Som ser alla verkligheter. Som passar sig för att ställa grupp mot grupp.

Nu går den här rekordvarma sommaren mot sitt slut och det är en dryg månad kvar till valet. Stämningen i landet är irriterad. Det är inte bara i skogarna det råder brandrisk. I sociala medier eskalerar polemiken och allting är svart eller vitt – vi eller dom. Samtidigt ökar klyftorna. Enligt OECD är Sverige det industriland där inkomstskillnaderna har ökat mest, de senaste 30 åren. De rika blir rikare medan de fattiga blir fattigare och din postadress avgör din livslängd – det skiljer exempelvis hela 7,4 år mellan elvans olika ändhållplatser, i Göteborg. Sverige är segregerat och det handlar om såväl bakgrund som inkomst och utbildning. På landsbygden försvinner apoteken i takt med industrierna. Affärerna stänger. Badhusen får slå igen. Och hopplösheten växer.

LÄS MER: Debatt: Nej, barnen är inte viktigast i vår familj

Men det här märks inte i innerstan, eller för den delen i de mer alternativa kvarteren, där den utbildade medelklassen är upptagna med att förverkliga sig själva. Här skrattas det istället åt den dåliga grammatiken i hatiska kommentarer på Facebook. Men klass är också en viktig pusselbit i den intersektionella analysen. Att bagatellisera rasism och nazism till att handla om bildning och dumhet är ett bekvämt sätt att inte behöva granska sin egen del i den maktordning som skapar utanförskapen. Detsamma gäller förstås för de som vill relativisera extrema åsikter genom att bjuda in rasister till mysprogram på TV eller arrangera ”öppna och nyfikna samtal”. Det är lätt att peka på andra – men det är när orättvisor växer som destruktiva krafter vinner mark. Svaga grupper ställs mot varandra. Och sanningen blir en åsikt. Det är både dumt och historielöst. Vissa skulle rent av säga att det är obildat. Frågan är alltså vilken politik som kan ena Sverige och skapa mer jämlikhet. Det är det vi måste prata om. Bara så besegrar vi utanförskapen – och krafter som vill göra skillnad på människor och människor.

Thor Rutgersson

Om skribenten

Ålder: 35

Ort: Stockholm

Sysselsättning: Författare, till bland annat ”Allt vi inte pratar om”, ”Inställt pga Panik”, ”AMBIVALENS” och ”Demokratimodellen”.

Så här gör du för att debattera i Metro:

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset