Det kommer aldrig finnas en esportare i samma sits som Tobias Forsberg och hans familj, det är fakta, skriver Kim "Drayich" Larsson i ett debattinlägg på Metro Esport.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag följer debatten mellan vanlig sport och e-sport men har svårt att säga att endera sida är helt och hållet med i matchen.
Kristoffer Bergström på sportbladet tycker att esporten först och främst ska göra upp med våldet – vilket är en tydlig indikation på att Kristoffer inte är insatt i esporten. Tyvärr.

Det kommer aldrig finnas en esportare i samma sits som Tobias Forsberg och hans familj, det är fakta, och även om vi kan hävda att detta inte är en del av sporten så är det en del av sporten. Fysiska skador på deltagare är inte särskilt uppseendeväckande. Det händer hela tiden på allt från proffs till amatörnivå. På samma sätt som utövare på alla nivåer också är där för att få ur sig sina aggressioner.

LÄS MER: Fabian efter finalens miljonvinst: ”Nu måste jag väl flytta till Andorra”

Det är mycket möjligt att det finns gamers – för här måste vi göra en ordentlig skillnad – som spelar för att de älskar våldsutövningen. Men inom esporten så handlar det aldrig om det. Även om det ser ut så. På samma sätt som en tackling i hockey är strategisk och syftet kan vara att få loss pucken även om det ser rätt grymt ut.

Med det sagt finns det många andra moment som skiljer esport från sport och även om jag helt håller med om att CS:GO kan jämföras med både dart och skytte, så är det ändå sporter som finns i periferin. Det är inte dart och skytte vi tänker på när vi tänker på sport, det är helt andra sporter, som inte sällan är idrotter också.

Det som esporten behöver för att verkligen kunna jämföra sig med vanlig sport är fysiska mötesplatser, förebilder som man kan ta i hand, ett lag som man kan titta i ögonen.

LÄS MER: Ninjas in Pyjamas lyckades – svenskarna klara för Legends stage

Den digitala världen kan aldrig bli en riktig sportvärld, och kan aldrig ge samma utveckling som sportens miljö kan. Det är där fokuset behöver vara, vi behöver föreningar dit man åker och träffar andra. Vi behöver förebilder som inte bara är ett nickname på nätet. Vi behöver att folk ute i landet kan vända sig till någon person för att ta reda på vilka tider man tränar CS:GO i veckan i den här regionen. Vi behöver systematik och troligen ordentligt föreningsliv.

Om vi kan få fram det kan esporten göra väldigt mycket nytta, precis som sporten. Lära ungdomar om lagkänsla och disciplin. Att komma i tid, att vara en schysst kompis. Men tyvärr kommer inte syreupptagningsförmågan bli särskilt mycket större, och inte heller kan vi komma ifrån att dödligheten bland folk som sitter mycket är mycket större än de som har ett rörligt liv.

Därför tycker jag inte att esporten ska sträva efter att vara ”som skytte” eller ses ”som dart” – för det är helt ovidkommande. De hälsoaspekter som ”riktig” sport erbjuder måste vi ändå ta del av och esporten är redan växande och blommande helt utan sportdefinitionen.

LÄS MER: HeatoN: Historien om Mats rörde mig till tårar

Kommentera denna artikel

Vad tycker du? Här har du möjlighet att kommentera denna artikel. Vi på Metro vill ha en öppen dialog där de som deltar respekterar varandras åsikter. Alltså förväntar vi oss att du håller en schysst ton. Du kan framföra dina åsikter på ett civiliserat sätt även om du inte håller med om andras. Vi tror på dig!

Här kan du läsa hela vår kommentarspolicy.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset