Det tog många år för mig att acceptera att jag behöver assistans för att kunna leva ett självständigt liv. Men när jag väl fick assistans insåg jag hur stor skillnad det gör för mig att min familj inte ser allt jag gör hela tiden. För första gången i mitt liv kunde jag bestämma själv på ett helt annat sätt än jag kunnat tidigare, skriver Tyra Jernberg.
Det tog många år för mig att acceptera att jag behöver assistans för att kunna leva ett självständigt liv. Men när jag väl fick assistans insåg jag hur stor skillnad det gör för mig att min familj inte ser allt jag gör hela tiden. För första gången i mitt liv kunde jag bestämma själv på ett helt annat sätt än jag kunnat tidigare, skriver Tyra Jernberg.

Det enda som skiljer mig från de flesta andra är att jag är i behov av personlig assistans för att kunna leva ett självständigt liv. Enligt min kommun räcker 30 timmars assistans för att jag ska ha ett bra liv, men deras uträkningar stämmer inte överens med hur det är i verkligheten, skriver Tyra Jernberg.

Detta är en debatt. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag är en 19-årig tjej som går tredje året på gymnasiet, inriktning estetik och media med fokus på skrivande. Jag blir inte glad av att tänka på allt det som jag hoppas att jag ska få uppleva en dag. Istället blir jag rädd eftersom jag inte vet hur framtiden ska bli. Jag är rädd eftersom myndigheter ser mig som någon som bara kostar pengar och inte som en människa med samma rättigheter som andra.

Det enda som skiljer mig från de flesta andra är att jag är i behov av personlig assistans för att kunna leva ett självständigt liv. I dagsläget är jag beviljad 30 timmars assistans i veckan. Enligt min kommun räcker det för att jag ska ha ett bra liv, men deras uträkningar stämmer inte överens med hur det är i verkligheten.

LÄS MER: Debatt: Rektor: Gränslösheten som slutar med våldtäkt börjar i skolan

Eftersom jag har bott på samma adress i över tio års tid så har kommunen redan mängder med läkarintyg där det står vad jag har för diagnoser och i vilken omfattning jag behöver hjälp. I de senaste intygen står det även att mitt tillstånd har försämrats drastiskt under de senaste åren och att jag därför har ett större hjälpbehov än tidigare. Jag har exempelvis förlorat väldigt många motoriska förmågor och har mycket svårare att koordinera rörelser. Jag har även mycket mer problem mer muskelspänningar än jag hade tidigare. Ingen vet varför jag har blivit så mycket sämre, men ingen som känner mig sedan tidigare kan undvika att se skillnaden på hur jag är nu jämfört med hur jag var för några år sedan.

Istället för att ge mig utökad assistans vill de att jag ska ha ett larm som är kopplat till hemtjänsten så att jag kan larma om det händer något. Detta är dock inte ett alternativ för mig då jag behöver ha någon i närheten dygnet runt som kan hjälpa mig. Man behöver också känna mig väldigt väl för att veta hur man ska hjälpa mig. Jag har selektiv mutism (SM). Det är ett tillstånd där extrem ångest gör det omöjligt att tala i vissa situationer. Det finns endast ett begränsat antal personer som jag kan prata med och det tar oftast väldigt lång tid för mig att börja prata med nya människor. Därför går det inte att ta in en helt okänd människa från hemtjänsten eftersom jag inte skulle kunna berätta vad jag behöver för hjälp.

LÄS MER: Debatt: Gynekologisk cellprovtagning ska inte vara en plånboksfråga
Jag önskar att jag kunde leva ett mer spontant liv. Jag vill kunna välja när jag ska göra något istället för att känna att jag måste prioritera de viktigaste sakerna för att vara säker på att hinna under assistentens arbetspass.

Det tog många år för mig att acceptera att jag behöver assistans för att kunna leva ett självständigt liv. Men när jag väl fick assistans insåg jag hur stor skillnad det gör för mig att min familj inte ser allt jag gör hela tiden. För första gången i mitt liv kunde jag bestämma själv på ett helt annat sätt än jag kunnat tidigare. Idag vill jag inget hellre än att få mer assistans eftersom jag har insett vilken frihet det ger och hur begränsad jag är utan det.

Tyra Jernberg

Om debattören

  • Ålder: 19 år
  • Sysselsättning: Gymnasieelev
  • Ort: Stockholm

LÄS MER: Debatt: Avskaffa det obligatoriska luciatåget

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset