Svenskar är upplysta om andra kulturer, religioner, genus, jämlikhet, sexualitet och hudfärg. Men när det kommer till funktion står vi kvar, skriver Anders Westgerd.
Svenskar är upplysta om andra kulturer, religioner, genus, jämlikhet, sexualitet och hudfärg. Men när det kommer till funktion står vi kvar, skriver Anders Westgerd.

Regeringen funderar på att begränsa assistansen för unga och äldre – men det behövs mer assistans inte mindre, skriver Anders Westgerd som själv blev funktionsnedsatt i en olycka.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag var en aktiv kille med sportiga intressen. Jag var på det hela taget som de flesta andra. Jag kallade rullstolar för ”CP-truckar” och en krånglande Nokia 3310 för ”mongo”.

Men en vacker dag när snön gnistrade som bäst över Alperna så ändrades allt. En skidspets över den andra. Det blev svart. När jag sedan vaknade på sjukhuset så hade jag förlorat något jag och nästan alla andra tar för givet. Det var inte bara musklerna i min kropp som gett mig andra förutsättningar utan också min nya roll skapade helt nya premisser. Jag var funktionsnedsatt.

För de allra flesta ligger kunskapsnivån lågt avseende funktionsfrågor. Våra medmänniskor är upplysta om andra kulturer, religioner, genus, jämlikhet mellan kön, sexualitet och färger på hud. Men när det kommer till funktion står vi kvar. Ingen nämner något. Ingen låtsas om.

För gemene man kanske samhället verkar ta sitt ansvar. Vi hör ju hur mycket pengar som plöjs ner i assistansen. Det landar på ett sådant sätt i mig att jag för ett ögonblick luras att tänka att jag ska stå i någon slags tacksamhetsskuld för det. Att jag borde nöja mig.

Men jag är inte belåten. Jag vore inte funktionsnedsatt om jag bara skulle anses vara fullvärdig medmänniska.

LÄS MER: Debatt: Föräldrar – uppmuntra era döttrar att jobba med IT

Myndigheten för delaktighet (MFD) visar än en gång på sämre förutsättningar för personer med funktionsnedsättningar i sin årliga rapport. Samma rätt till samhället är en dimridå. Att rapporten knappt uppmärksammats i medierna bekräftar detta.

Till exempel visar rapporten att andelen ungdomar som avbryter sina gymnasiestudier innan examen är mer än dubbelt så hög bland personer med funktionsnedsättning som hos övriga. Otillgänglighet, brister inom stöd samt kränkningar utgör hinder för att klara utbildningen. Utbildning har så klart betydelse för förutsättningarna att komma in på arbetsmarknaden och därmed möjligheten till försörjning.

När myndigheter och offentlig verksamhet inte tar situationen för personer med funktionsnedsättning på större allvar än i dag, så sänder de också ut ett budskap till våra medmänniskor, att vi inte är angelägna på samma vis som andra. Att våra rättigheter kan kränkas konsekvenslöst.

Ett utkast som läckte till medierna från den kommande LSS-utredningen gjord på uppdrag av regeringen hade bland annat som förlag att funktionshindrade barn under tolv år och äldre över åttio år ska inte ha rätt till personlig assistans.

Det kändes fruktansvärt att ta del av dessa bakåtsträvande tankar. Utkastet spär på känslan att assistans är förhandlingsbart i vårt land. Att det finns de som inte har rätt att leva fria liv. Vi hade behövt motsatsen. En vägvisare för allmänheten – assistans är frihet! För förvånansvärt många har uppfattningen att människor med funktionsnedsättningar har lägre förväntningar på livet och inte har samma önskemål som andra om att fatta beslut om sig själva och sin tillvaro. Sådana här missuppfattningar gror där våra rättigheter styrs av siffror i stället för ideal. Att sådana tankar ens finns visar att vi trots allt inte tagit oss mer än myrsteg ifrån den tid då människor som inte föddes in i funktionsnormen fördes bort och isolerades på institutioner.

Kom ihåg: Det som hände mig, kan hända dig. Jag var som du. Utom fara.

Anders Westgerd, verksamhetsledare på GIL – Göteborgskooperativet för Independent Living

GIL, Göteborgskooperativet för Independent Living

• Bildades 1989.
• Ekonomisk förening som samordnar personlig assistans, utan vinstintresse.
• Arbetar aktivt socialpolitiskt efter Independent Living-filosofin.
• Har i dag drygt 250 assistansberättigade och ungefär 2 000 anställda personliga assistenter.
• Exempel på tidigare initiativ: CP-ölen, CP-dockan, Alla ska fram, CP-trucken, Normaldemokraterna.

LÄS MER: Debatt: Smygreklamen för alkohol i sociala medier måste försvinna

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset