Att hela tiden vara medveten om vad alla andra gör skapar en inre stress och en känsla av att vara otillräcklig.
Att hela tiden vara medveten om vad alla andra gör skapar en inre stress och en känsla av att vara otillräcklig.

Jag brukar ofta fantisera om vad som skulle hända om internet försvann. Vad skulle jag göra då, skriver Sonja Otteklint.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Den digitala utvecklingen skapar otroliga möjligheter för människan. Men vad händer egentligen när vi digitaliseras allt mer? När vi tvingas kommunicera genom mobiler, hellre skickar ett sms än att ses i verkligheten och tycker att en grattishälsning på Facebook är precis lika bra som en i verkligheten?

LÄS MER: Debatt: Föräldrar – sluta släpa med barnen på aktiviteter

Vi kollar mobilen mer än tre timmar varje dag. Enligt Svenskarna och internets senaste rapport använder vi i genomsnitt internet 24 timmar i veckan. Nio av dessa är via mobilen. Du kan lätt testa det själv, det finns appar som beräknar all tid vi lägger på våra telefoner. Varje gång vi sätter på oss hörlurarna för att stänga ute verkligheten tar vi ett steg ifrån den. Vi slutar att prata med andra, vi slutar reflektera över vad som händer runt omkring oss. Vi kan lika gärna läsa om det på sociala medier eller i en nyhetsapp. Jag kan komma på mig själv med att i stället för att titta ut genom fönstret när jag vaknar, kolla in väderappen på telefonen för att veta vilka kläder jag ska ta på mig. Jag stänger av mina naturliga instinkter och litar till fullo på min mobil.

Jag brukar ofta fantisera om vad som skulle hända om internet försvann. Vad skulle jag göra då? Paniken som sprider sig i kroppen när man ska åka buss och hörlurarna är borta eller mobilen urladdad skulle bli en konstant känsla. Jag blir rädd när jag tänker på hur ensam och halv jag känner mig utan min mobil. Det känns som om jag förlorat min kontakt med omvärlden om den är borta. Det visar hur beroende jag är av min skärm. Att många idag lider av FOMO (fear of missing out) tror jag är en av anledningarna till att sociala medier verkligen tagit ett sånt järngrepp om vår vardag. För vem är jag om jag inte har koll på det senaste och vem som sagt vad. Då är jag ingen? Att hela tiden vara medveten om vad alla andra gör skapar en inre stress och en känsla av att vara otillräcklig. Ett konstant flöde av information som ska bearbetas och ständigt pockar på din uppmärksamhet. Ingen vill vara sist och ständigt pågår en tyst tävling om vem som kan vara som mest uppkopplad.

LÄS MER: Debatt: Legalisera droger för missbrukarnas skull

Många idag skulle nog må bra av att ha lite tråkigt. Vi blir ständigt underhållna och fyllda av nya intryck. Jag kan inte ens titta på film utan att ta upp min mobil, det händer inte tillräckligt mycket. Jag blir inte tillräckligt tillfredsställd av en film utan måste samtidigt kolla in vad mina vänner har för sig. Skärmberoende leder till avhumanisering. Vi förstår inte vem som finns bakom skärmen. Att skriva hat har aldrig varit så enkelt som i dag och många lider av prestationsångest just på grund av sina sociala medier. I stället för att fokusera på sina vänner i det verkliga livet och hur vi beter oss där är det viktigare att få likes och uppskattning på nätet. Vi kan inte anta att skärmarna inte kommer ha några konsekvenser för de barn som växer upp med deras konstanta närvaro. Vi måste förstå vad det här innebär. Vi lever i en fantasivärld. Vi måste ta tillbaka kontrollen. Om jag som ung kan säga det här så hoppas jag att ni också kan tänka efter.

Sonja Otteklint

Om skribenten

  • 18 år.
  • Gymnasieelev.
  • Startat UF-företaget Bakom Skärmen.

Så här gör du för att debattera i Metro:

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset