Mina flöden fylls av bilder från stränder. Kvinnor i olika storlekar lägger upp bilder på sina kroppar i bikini med hashtaggar om kroppspositivism och fettaktivism, skriver Charlotte Signell.
Mina flöden fylls av bilder från stränder. Kvinnor i olika storlekar lägger upp bilder på sina kroppar i bikini med hashtaggar om kroppspositivism och fettaktivism, skriver Charlotte Signell.

Min kropp behöver inte recenseras och jag vill inte göra politik av att jag lägger upp en bild på mig själv när jag bara försöker njuta och ha roligt, skriver Charlotte Signell.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Sommaren kom till slut. Mina flöden har fyllts av bilder från stränder. Kvinnor i olika storlekar lägger upp bilder på sina kroppar i bikini med hashtaggar om kroppspositivism och fettaktivism. Överallt finns berättelser om ätstörningar och budskap om att vi ska vara nöjda med oss själva. Det är toppen verkligen. Jag har själv stora svårigheter med att acceptera min kropp då jag är tjock/mullig/kurvig/rund eller whatever. Men jag började undra om en helt vanlig strandbild måste innehålla ett budskap.

Personligen vill jag inte ha kommentarer som ”starkt” och ”modigt” om jag lägger ut en bild på min strandkropp eftersom mitt syfte troligen varit att visa hur skönt jag har det på stranden.

Jag jobbade själv som tjejtidningsreporter många år och det föll ofta på min lott att hitta kvinnor som ville visa sig utan kläder och berätta om hur nöjda de var med sina kroppar. Vi ville visa läsarna att det var okej att se ut hur som helst men bläddrade man några sidor längre fram granskades kändisarnas celluliter och strandkroppar under lupp. Vi matas ständigt med denna dubbelmoral i medier.

Det som stör mig mest är all granskning våra kroppar ständigt utsätts för. Jag orkar inte läsa ännu ett utdrag från någon kändisdotters Instagramkonto som berättar om hur hon accepterar sig själv under en bild på hennes normsnygga kropp. Måste fokus ständigt ligga på kvinnokroppen och hur den ser ut?

LÄS MER: Debatt: Jag hatar att det är ”fint” att lida som mamma

Personligen vill jag inte ha kommentarer som ”starkt” och ”modigt” om jag lägger ut en bild på min strandkropp eftersom mitt syfte troligen varit att visa hur skönt jag har det på stranden. Jag vill inte heller höra att jag är en ”riktig kvinna” tack vare mina kurvor eller att jag är bootylicious. Jag vill helst inte att min kropp placeras in i något annat fack än jag det jag själv placerat in den i.

Min kropp behöver inte recenseras och jag vill inte göra politik av att jag lägger upp en bild på mig själv när jag bara försöker njuta och ha roligt. Jag älskar att till exempel att modellen Ashley Graham har gått dundersuccé men gråter lite inuti över att det ses som så normbrytande att en större tjej syns i tidningar. Har vi inte kommit längre? Personligen tror jag att hon påminner mer om the average girl än vad Gigi Hadid eller Kendall Jenner gör. På samma sätt orsakade Lena Dunhams kropp ramaskri i serien ”Girls” för att den var så vanlig med lite fett här och där.

Jag undrar om lösningen är att alltid poängtera att jag sticker ut från normen? Jag har ett splittrat förhållande till min kropp och vill bara att kroppshetsen försvinner ur mitt medvetande och att jag inte jämför min kropp med andra. Men det är svårt när jag scrollar mitt flöde. Jag skriver kvinnor i den här texten för att jag aldrig sett en man lägga ut en bild på sig själv i bar överkropp och hashtagga kroppspositiv.

Charlotte Signell

Om skribenten

  • Ålder: 37 år.
  • Bor: Stockholm.
  • Gör: Skribent.

Så här gör du för att debattera i Metro:

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset