Anledningarna till varför jag inte dricker är många och jag skulle kunna rabbla upp varenda en. Men, varför? Jag dricker bara inte. Punkt, skriver Evelina Carlson.
Anledningarna till varför jag inte dricker är många och jag skulle kunna rabbla upp varenda en. Men, varför? Jag dricker bara inte. Punkt, skriver Evelina Carlson.

Jag aldrig förstått mig på problematiseringen av alkoholnormen eftersom jag själv aldrig har råkat ut för den. Förrän härom helgen, skriver Evelina Carlson.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag är många gånger den som låter och syns mest, som skrattar högst och längst. Ibland får jag till och med frågan vad jag går på.

I mina yngre dagar festade jag en hel del, med både alkohol i blodet och vita månader i perioder. Jag gick ut mer eller mindre varje helg, en del kvällar drack jag kanelwhiskey och blev på kanelen, andra kvällar skyllde jag på glöggen. Ibland valde jag alkoholfria alternativ men fortsatte likväl att gå ut, rasta mina taxklackar och svänga mina lurviga, sjunga och skrika, tills både ben och röst gav vika.

En kväll när jag var nykter kom det på tal att jag inte drack. Men, ingen trodde mig och gjorde klart för sig att de inte ens skulle vilja sätta sig i samma bil som mig om det var jag som satt bakom ratten. Inte av anledningen att jag inte har körkort, utan för att de trodde blint på att jag var plakat.

LÄS MER: Debatt: Luf: Staten ska inte bekämpa religion

Ni förstår – jag är som full, även när jag är nykter. Jag har minst lika kul och jag är minst lika rolig utan alkohol. Därför har jag aldrig förstått mig på problematiseringen av alkoholnormen (som uppenbarligen är rådande), eftersom jag själv aldrig har råkat ut för den. Förrän, härom helgen.

Jag var på en lugnare tillställning och möttes av en välkomstdrink:

– ”Alkoholfritt för mig”, svarar jag som respons istället för att räcka fram handen och ta emot glaset, som alla andra.

Värden ger mig en förvånad blick och svarar:

– ”Jaha, så du kör?”.

– ”Nej, jag dricker bara inte…”, svarar jag, något osäker på varför jag ens behöver förklara mig.

LÄS MER: Debatt: Smygreklamen för alkohol i sociala medier måste försvinna

Det ska tilläggas att jag gick på antibiotika denna kväll och egentligen hade en “godtagbar” anledning till att inte dricka. Eller, vad som sägs om att jag har alkoholism i blodet? Jag är bara glad att jag inte är beroende. Anledningarna till varför jag inte dricker är många, och jag skulle kunna rabbla upp varenda en.

Men, varför? Jag dricker bara inte. Punkt. Det ska inte behöva varken förklaras, försvaras eller ursäktas.

Detta blev dock ett genomgående tema för kvällen. Varenda gång det var dags att fylla glasen skulle det ifrågasättas varför och om jag inte skulle ha ett glas, i alla fall:

– ”Kom igen, bara ett glas!”.

De tycktes hit och dit om att mitt val var lite för beiget och tråkigt. Ingenting är ju förstås svart eller vitt. Men, min personlighet är i regnbågens alla färger oavsett om jag dricker eller ej. Jag förstår absolut en värd eller värdinnas ambition om en lyckad kväll för samtliga, men min tillfredsställelse hänger inte på alkoholen.

Det enda som borde ifrågasättas vid middagsbordet, om något, är alkoholnormen. Inte en enskild individs val; att dricka eller att inte dricka alkohol. Det är inte frågan.

Evelina Carlson

Om skribenten

Så här gör du för att debattera i Metro:

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset