Mikael Persbrandt, Sarah Sjöström, Alex Schulman, Sigge Eklund och Måns Zelmerlöw är några av de kändisar som har gjort reklam för spelbolag och bettingsajter.
Mikael Persbrandt, Sarah Sjöström, Alex Schulman, Sigge Eklund och Måns Zelmerlöw är några av de kändisar som har gjort reklam för spelbolag och bettingsajter.

Jag förlorade min familj, min make, jobb, vänner och mitt hem till spelberoendet. Min ekonomi är för evigt förstörd och jag kommer aldrig att bli skuldfri. Allt för att jag trodde på era löften om snabba pengar och en stunds avkoppling, skriver Ann-Christine Persson.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Varje gång teven är på så hör jag hur något spelbolag gör reklam. Det utlovas guld och gröna skogar. Men allt jag har fått av dem är ångest och ett förstört liv.

Jag kommer aldrig mer att kunna spela. Jag riskerar mitt liv om jag skulle göra det. Jag är rädd varje gång jag hör eller ser reklamen. Rädd att jag inte ska vara stark nog att stå emot suget.

Det är med sorg i hjärtat som jag ser alla kända profiler som har gjort fantastiska insatser inom idrott, kultur med mer sälja er till något som blir döden för så många. För mig var ni idoler som jag såg upp till men i dag så känner jag bara sorg och ilska och er fullständiga respektlöshet för mitt och andras liv. Jag undrar om ni förstår konsekvenserna av reklamen ni är med i?

Vi är många som mår lite dåligt och har drömmar om ett bättre liv. Jag hade jobbiga tankar och känslor som jag inte var redo att ta tag i. Jag tänkte att det verkar så ofarligt och harmlöst att sätta mig en stund och spela lite för att skingra mina tankar och känslor. Men den känslan var kortvarig. Jag blev snabbt beroende. Jag kunde inte leva utan möjligheten att få fly så fort livet blev tungt och svårt. Ångesten drev mig att klättra på väggarna.

Jag fastnade i alla era löften om snabba pengar och en stunds avkoppling. Jag fastnade i en färgglad värld där allt jag behövde var tre likadana figurer för att få frispinn och möjlighet att vinna en stunds lycka. En värld som kom att nästan ta mitt liv. Jag drömde om hur hjulen snurrade och om att vinna stort för då skulle mitt liv bli bra igen. Men varje gång jag försökte låta bli att spela så fick jag en ångest som jag inte kunde stå ut med. Det var lättare att sluta andas än att sluta fly in i spel.

LÄS MER: Debatt: Hur vi uppfostrar våra pojkar avgör vilka de blir som män

Jag försökte ta mitt liv när mitt beroende uppdagades och skammen slog mig rakt i ansiktet. Jag skämdes så mycket att jag inte ville leva längre. Jag kunde inte förstå hur jag kunde göra det jag hade gjort och hur långt ner jag hade fallit.

Konsekvenserna av mitt beroende är långt större än vad jag vill förstå eller ta in. Jag förlorade min familj och min make. Jag förlorade jobb och vänner. Jag förlorade mitt hem. Min ekonomi är för evigt förstörd och jag kommer aldrig att bli skuldfri. Allt för att jag trodde på alla löften och för att jag inte trodde att jag skulle kunna bli beroende. Men i dag vet jag att alla kan bli det.

Det kom att ta många år och mycket stöd och stöttning innan jag kunde säga att jag är spelfri. Det blev många återfall där reklamen kom att spela en stor roll. Det är svårt att motstå och hjärnan lurar en att om man bara vinner så blir allt bra igen.

Jag kommer aldrig mer att kunna spela. Jag riskerar mitt liv om jag skulle göra det. Jag är rädd varje gång jag hör eller ser reklamen. Rädd att jag inte ska vara stark nog att stå emot suget. Jag känner sorg och längtan när reklamen dyker upp men framför allt så påminner den mig om allt jag har förlorat.

Hur förklarar man som vuxen kvinna med hög utbildning att mitt syfte aldrig var att bli beroende utan att bara få en stunds avkoppling och att få skingra tankarna en stund. Jag valde aldrig att förlora allt men det blev konsekvensen.

I dag är det nästan 10 år sedan mitt beroende slog till. Jag har sakta men säkert börjat återvända till ett fullgott liv och fått möjlighet till arbetsträning. Jag hjälper mig själv och håller mig spelfri genom att träffa likasinnade i Spelberoendegruppen i min stad.

Jag kommer aldrig mer att bli den jag var men förhoppningsvis är jag spelfri resten av mitt liv.

Ann-Christine Persson

Om skribenten

  • Ålder: 56 år.
  • Bor: i Katrineholm.
  • Gör: arbetar i en secondhandbutik.

Behöver du någon att prata med?

Det finns flera platser att vända dig om du behöver någon att prata med om ditt spelande.

Spelberoendegruppen

Spelberoendes riksförbund

Stödlinjen

 

Kommentera denna artikel

Vad tycker du? Här har du möjlighet att kommentera denna artikel. Vi på Metro vill ha en öppen dialog där de som deltar respekterar varandras åsikter. Alltså förväntar vi oss att du håller en schysst ton. Du kan framföra dina åsikter på ett civiliserat sätt även om du inte håller med om andras. Vi tror på dig!

Här kan du läsa hela vår kommentarspolicy.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset