Via min telefon kan jag själv gå in och titta om provsvaret är ”normalt”. Vilket jag gör och JA, allt verkar normalt, skriver Amanda Netcher.
Via min telefon kan jag själv gå in och titta om provsvaret är ”normalt”. Vilket jag gör och JA, allt verkar normalt, skriver Amanda Netcher.

I början på nästa år ska jag bli biologisk förälder och nyligen gjorde jag ett prov som bland annat visar ifall fostret har en könskromosomavvikelse, det vill säga avviker från XX och XY, flicka eller pojke. Vården skulle kunna använda detta tillfälle för att informera om biologiskt, juridiskt och socialt kön, skriver Amanda Netcher.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

”Grattis, det blir en pojke! Lycka till!” Skärmen på min telefon har precis bestämt vilken könsidentitet mitt blivande barn kommer att få. Så intressant! Det är bara ett foster än och 13 veckor gammalt. Jag inser att jag precis bevittnat ett ögonblick där en eventuell transperson redan könats och kommer att stängas ute från mycket i vårt samhälle.

Omkring 115 000–120 000 barn föds i Sverige varje år, av dessa kommer en ökande andel unga inte vilja kategorisera sig om varken flickor eller pojkar.

Samtalet om vikten av hbtq-rättigheter och den snäva bild samhället har av kön behöver fortsätta. Varje dag, så länge det är nödvändigt. Hbtq-rörelsen handlar inte bara om säkerhetspolis, motarbeta nazistiska grupper eller om glittrig parad under Pride. Utan även om upplysningen, tillgången till kunskap och information. Varför firar vi ens Pride, kanske flera av er tänker? En anledning kan vara att till exempel transpersoner försöker ta eller tar sina liv på grund av att samhället inte anpassas eller inte accepterar transpersoner och ickebinära som de är. 57 procent av unga transpersoner funderade allvarligt på att ta sina liv senaste året. Vi kanske inte ens tänker att transpersoner existerar förrän det kommer oss nära? Kanske ett barn i vårt barns klass eller förskola, en väns förälder eller kanske ett syskon? Antalet transpersoner i Sverige är okänt men att gruppen unga transpersoner som söker vård för könsbekräftande behandling ökar är ett faktum. Och det är med 100 procent på vissa kliniker i landet.

LÄS MER: Debatt: Nej, barnen är inte viktigast i vår familj

I början på nästa år ska jag bli biologisk förälder och nyligen gjorde jag ett moderkaksprov. Provet gjordes för att se att inte mitt och min sambos första gemensamma barn har den ovanliga sjukdomen min sambos barn från en tidigare relation har. Utöver den ovanliga sjukdomen får vi även veta om barnet har någon av kromosomavvikelserna vilket ger Downs syndrom och ifall fostret har en könskromosomavvikelse, det vill säga avviker från XX och XY, flicka eller pojke. Via min telefon kan jag själv gå in och titta om provsvaret är ”normalt”. Vilket jag gör och JA, allt verkar normalt. Jag som är lite insatt vet att det finns flera biologiska könskromosomuppsättningar och flera könsidentiteter än dem vi bestämt är de normala – vilket i hälso- och sjukvårdens mening innebär inom det statistiskt vanligast förekommande. På en sekund flyttar jag fokus från mitt blivande barns kromosomuppsättningar till hur vården skulle kunna använda detta tillfälle för att just informera om biologiskt, juridiskt och socialt kön.

Omkring 115 000–120 000 barn föds i Sverige varje år, av dessa kommer en ökande andel unga inte vilja kategorisera sig som varken flickor eller pojkar. Eller så kommer de vilja ha könsbekräftande behandling på grund av att deras biologiska och juridiska kön inte stämmer överens med deras upplevda. Det är vårt ansvar och ligger i allas intresse att transpersoner så tidigt som möjligt inkluderas för att slippa utstå den diskriminering de dagligen utsätts för – även innan de fötts! Så låt oss fortsätta ifrågasätta, fira framgångar andra har fått betala priset för. Inte minst för att fler transpersoner ska kunna och vilja leva ett liv med fullständiga rättigheter som vi alla är med och bidrar till.

Amanda Netscher

Om skribenten

Sociolog och arbetar med social hållbarhet samt grundare av smyckesmärket Clit Co.

Begreppsordlista:

Biologiskt kön/kropp. Definieras utifrån inre och yttre könsorgan, könskromosomer och hormonnivåer. Rent kroppsligt finns det inte bara två kön utan kan ses som en skala.

Cis-person. En person som identifierar sig med det vid födseln tilldelade könet. Cis är latin för ”på samma sida”.

Hbtq. Ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter. H:et och b:et handlar om sexuell läggning, alltså vem man har förmågan att bli kär i eller attraherad av. T:et handlar om hur man definierar och uttrycker sitt kön. Queer kan röra både sexuell läggning, könsidentitet, relationer och sexuell praktik men kan också vara ett uttryck för ett kritiskt förhållningssätt till rådande normer.

Ickebinär. En person som identifierar sig som mellan, bortom eller med båda könskategorierna kvinna/man kan kalla sig ickebinär. Ibland används ickebinär som ett paraplybegrepp för olika könsidentiteter som inte följer tvåkönsnormen. Ickebinär betyder inte samma sak för alla som definierar sig som det. En del känner sig som både tjej och kille. Andra känner att de befinner sig mellan de kategorierna. Många ickebinära identifierar sig inte med något kön alls. En del ickebinära vill förändra kroppen med hormoner och/eller kirurgi.

Juridiskt kön. Det kön som står registrerat i folkbokföringen, i pass eller legitimation. Juridiskt kön framgår i Sverige också av näst sista siffran i personnumret. Alla barn som föds i Sverige tilldelas ett av två juridiska kön, baserat på om barnet har snopp eller snippa.

Könsbekräftande vård och behandling. Den numera etablerade termen för det som tidigare benämndes som ”könsbyte” eller “könskorrigering”. För att få rätt till könsbekräftande vård i Sverige idag krävs en könsdysfori-diagnos. Denna ställs av psykiater vid någon av landets mottagningar som tillhandahåller könsidentitetsutredning.

Könsidentitet och konstuttryck. Könsidentitet är en persons självupplevda kön, det vill säga det kön man känner sig som (kvinna, intergender, genderqueer, ickebinär, man med mera). Konstuttryck handlar om hur en person uttrycker sitt kön genom attribut till exempel kläder, kroppsspråk, frisyr, röst med mera. 

Transperson. En transperson är en person som inte alls eller delvis inte identifierar sig med det kön en har fått tilldelat vid födseln. Att vara transperson kan också innebära att en inte följer rådande normer för hur en person med ett visst juridiskt kön ska vara, förutsatt att personen själv identifierar sig som transperson. Ordet trans är latin för ”överskridande”. Transperson är ett paraplybegrepp med många undergrupper och det går att vara transperson på många olika sätt. Begreppet rör könsidentitet och könsuttryck och har ingenting med sexuell läggning att göra.

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om hbtq skaffa barn