Precis som många barn provade jag på många sporter under min uppväxt. Simning, ridning, dans, fotboll och handboll är bara några av de sporter som har speglat min aktiva sida. Men innerst inne visste jag att jag ville dra mig till boxningen, skriver Katarina Jurevic.
Precis som många barn provade jag på många sporter under min uppväxt. Simning, ridning, dans, fotboll och handboll är bara några av de sporter som har speglat min aktiva sida. Men innerst inne visste jag att jag ville dra mig till boxningen, skriver Katarina Jurevic.

Varenda träningstillfälle upprepar sig samma historia. Tränaren skriker att alla i gruppen ska para ihop sig två och två, och killarna, som de små, skrämda mellanstadiepojkar de är, rusar till varandras sida för att undvika tjejbaciller, skriver Karolina Jurcevic.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag tar ett djupt andetag och fyrar av ännu ett slag mot säcken. Håret piskar mig i ansiktet samtidigt som mina andetag blir mer och mer ansträngda. Jag torkar bort svetten ur ögonen och vänder blicken mot dem. Där inne i ringen står de och bultar på varandra för att uppnå sin maximala styrka och uthållighet inom sporten. För att uppnå sitt mål att bli bäst.

Samtidigt står jag i skymundan och slår på en trött, sliten säck. Utan någon möjlighet att ens börja försöka uppnå mitt mål.
Precis som många andra barn provade jag på flera olika sporter under min uppväxt. Men innerst inne visste jag att jag ville syssla med boxning. Respekt och självdisciplin är en enorm del av boxningen, det är dessa faktorer som gör att man ens kan lyckas i sporten. Trodde jag.

LÄS MER: Lastbilschaufför: Fyra tips för att slippa få fingret på vägarna i sommar

Jag flyttade till Malmö i tjugo års ålder och det tog mig ett halvår bara att våga skriva upp mig hos en klubb. För handen på hjärtat, vi vet alla att boxning är en mansdominerad sport där det sällan talas högt och tydligt om kvinnor, om det ens talas om dem.
Till slut tog jag mod till mig och gick på ett pass. Från det första steget in i lokalen stormtrivdes jag. I en vecka. Sedan vände allting.

Vi har alla varit med om det typiska mellanstadiediscot där alla tjejer stod mot en vägg och alla killar mot en annan och inte vågade yttra ett ord till varandra. Lägg till lite svettlukt. Där har ni en bild av dagens boxning. Många tjejer försöker få killarna att träna med dem och få de båda könen att interagera med varandra. Tjejerna i klubben har växt ur sina mellanstadieskinn och blivit vuxna, mogna kvinnor – medan killarna fortfarande är kvar på mellanstadienivån. Varenda träningstillfälle upprepar sig samma historia. Tränaren skriker att alla i gruppen ska para ihop sig två och två, och killarna, som de små, skrämda mellanstadiepojkar de är, rusar till varandras sida för att undvika tjejbaciller. Och finns det inte en till tjej på lektionen den dagen – då står man ensam vid en trött, sliten säck.
Till viss del kan detta förklaras med dagens machokultur. Oerhört många killar växer upp med denna, speciellt killar inom kampsport, och får en press på sig att förhålla sig till den. Gör de inte det så har de inte ”ballar nog” att kallas män. Och Gud förbjude att det händer.

LÄS MER: DEBATT: Lås in mobilen under konserten – och upplev ögonblicket

Vad är dock egentligen mer ”manligt”? Att ställa sig bredvid sin bästis som en rädd liten mellanstadieelev, eller att se till att inkludera kvinnor och skapa en miljö med respekt och jämställdhet?

De sista minuterna är det dags för magövningar. Jag paras (läs: tvingas) ihop med en kille och börjar köra en tuff övning med en medicinboll. Killen höjer på ögonbrynen och utbrister: ”Oj, vad stark du är!”. I den stunden har jag lust att drämma bollen i hans ansikte och förklara att bara för att jag inte föddes med en slang mellan benen, så betyder det inte att jag inte kan vara stark. Men det gör jag inte. Istället fortsätter jag kämpa. För till skillnad från killen, som i femtio minuter har fått möjligheten att utveckla sig som boxare, så har jag bara dessa fjuttiga magövningar på mig att visa vad jag går för. För jag är kvinna. Och kvinnor hör tydligen bara hemma i hörnet vid en trött, sliten säck inom kampsportens värld.

Karolina Jurcevic 

Om debattören

  • Ålder: 21 
  • Ort: Malmö
  • Sysselsättning: Studerar

LÄS MER: Vill du också nå en miljonpublik? Så här debatterar du i Metro

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset