Då kommer löftena och biter dig i ditt nyårsfryntliga arsle, skriver Malin Karim.
Då kommer löftena och biter dig i ditt nyårsfryntliga arsle, skriver Malin Karim.

I kontrast till julens hemvävda, rejäla fettfest är nyår en nyrik, överpeppad brat som kör senaste bilmodellen medan hen hojtar hysteriskt in i sin nya iPhone, skriver Malin Karim.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Julen får ta oförskämt mycket skit. Visst är det stressigt. Det är lucia med tomtedräkter och linnen som aldrig passar, det är julbak med dåligt samvete för att man rättar till barnens ”lussekatter” så att de ser mindre ut som något som ligger i en toalett och lite mer som ett bakverk. Det är paket och pynt och ett jävla ståhej. Men det är även vila och värme och lite Jesus på det. Jag tycker att vi i stället riktar vår uppmärksamhet på nyår. För precis när julmatskoman sänker sig och man sömnigt tänker ”nu får jag vila”, då kommer nyår smygande. Julens fräscha kusin som ställer krav på glittrande superfest innan julskinkan ens hunnit genom kroppen. I kontrast till julens hemvävda, rejäla fettfest är nyår en nyrik, överpeppad brat som kör senaste bilmodellen medan hen hojtar hysteriskt in i sin nya iPhone.

LÄS MER: DEBATT: Malin Karim: Jag har en tvååring – min helg är motsatsen till harmonisk

Och fort ska det gå. På mindre än en vecka ställer vi om, julskinkan ska ut och oxfilén in. För medan vi muttrar över julmatens likformighet slipper nyårsmaten undan utan anmärkning. Men har ni tänkt på att det är dödsstraff på att inte äta oxfilé? Festliga reklamblad med stilistiska raketer vrålar ut ”Oxfilé skitbilligt!” medan Leif Mannerström mässar ”rödvinssås, rödvinssås” på släpig göteborgska. Vill vi vara riktigt vilda slänger vi in en hummer också. Så vallfärdar vi till affärerna och ställer oss i lydiga led.

Vi tvingar ner våra julmatsmärkta kroppar i festliga fodral, gärna med valfritt glitter på, och korvar ner benen i strumpbyxor med push up, pull in och tuck all. Sedan skålar vi bekymmersfritt med instagramkompatibla leenden medan vi kippar efter andan i kampen mellan strumpbyxornas dödsgrepp och vår syretillförsel. Men det slutar inte där, i ett crescendo av fyrverkerier, champagne och avdomnade fötter. För sen, när helgmaten sitter som en dyster domedag runt höfterna då är det på med träningskläderna och flåsa ikapp med alla andra nyblivna gymkortsägare. Då kommer nyårslöftena som en hävde ur sig vid tolvslaget, ivrigt påhejad av ett oövervinneligt champagnerus, och biter dig i ditt nyårsfryntliga arsle.

LÄS MER: DEBATT: Jag vill inte ge fler nyårslöften om att förbättra mitt yttre

Så hur ska jag fira då, tänker ni kanske. Lever hon som hon lär? Nä, sörrni. Det gör hon inte. Jag kommer att flänga runt där på Ica med en oxfilé under armen och sedan svära över att potatisgratängen inte blev salt nog: ”Alltså det spelar ingen roll hur mycket salt”…

Så skål och gott nytt år! Nästa år lovar jag att springa milen. Sedan tänker jag använda hela resten av året till att avprogrammeras. Lagom till nyår 18/19 är det jag som äter pizza, har kläder utan glitter och lovar absolut ingenting. Vem är med mig!?

Malin Karim

Om debattören

• Ålder: 40
• Gör: Journalist
• Bor: Stockholm

LÄS MER: DEBATT: Släpp förväntningarna – nyår är överskattat

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset