Föräldrarna verkar tycka att barnen ska härda ut på fritidsaktiviteter som de kanske tyckte var roliga i början men sedan inser inte alls var deras grej, skriver Linda Wallner.
Föräldrarna verkar tycka att barnen ska härda ut på fritidsaktiviteter som de kanske tyckte var roliga i början men sedan inser inte alls var deras grej, skriver Linda Wallner.

Jag kan bli tokig på föräldrar som alltid ber barnen att bita ihop och säger att det är inte så farligt. För de vägrar att sätta sig in i barnens situation, skriver Linda Wallner.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Min dotter är en orolig själ. Hon stressar upp sig för förändringar och nystarter. Så att börja skolan eller sluta skolan är en riktig energitjuv. För hela familjen. För alla påverkas. Det peppas hela tiden och det enda vi får höra är magontet och oron. Vi ser hur det förs över till lillebror som bara är fyra år, han börjar använda ord som ”orolig” och ”ont i magen”. Det gör ont i hjärtat när det man säger inte hjälper.

De säger att barnen måste lära sig att härda ut, att det blir bättre till slut.

För jag vet. Jag vet hur jobbigt det är att vara en orolig människa, en människa med känslor som exploderar. Ju äldre man blir desto lättare får man att hantera det eller känna igen när känslorna börjar bli för stora. Men som barn så är det så svårt att sätta ord på känslorna eller ens förstå att man kan känna så mycket som man gör. Så det är lätt att förvandla det till att något gör fysiskt ont. Hos min dotter sätter det sig i magen. Men vi har gått igenom olika kroppsdelar genom åren.

Det är svårt att veta vart gränsen går. När man ska sluta att dalta och kramas och istället bara be barnet att ta sig igenom det? Jag tror alltid att det är viktigt att barnet känner att alla känslor är tillåtna.

LÄS MER: Debatt: Spelbranschen måste våga satsa på annat än våld

Jag kan bli tokig på föräldrar som alltid ber barnen att bita ihop och säger att det är inte så farligt. För de vägrar att sätta sig in i barnens situation. De verkar tycka att barnen ska härda ut på fritidsaktiviteter som de kanske tyckte var roliga i början men sedan inser inte alls var deras grej. De säger att barnen måste lära sig att härda ut, att det blir bättre till slut. Men resultatet av det är att vi till slut får barn som bara måste ta sig igenom saker och ting utan att känna någon som helst glädje i det hela. Jag anser att det är lika viktigt att lära barnen att ge upp och visa dem att det inte är något farligt med det.

Jag tror att det finns en stor rädsla att barnen inte ska bli starka när de växer upp om man daltar med dem. Att de ska bli människor som inte klarar av vuxenlivet. Och balansgången är hårfin. När är det för mycket förståelse och när är det för lite förståelse? Kan det ens finnas för mycket förståelse?

Jag försöker lära min dotter att hantera sina egna tankar. Att det är hon som bestämmer över magontet och över de stressade tankarna. Och det är hon som kan göra det bäst. Men jag finns där, för kramar och pepp. Och jag kommer alltid att lyssna när hon behöver prata.

För att klara av vuxenlivet så krävs det empati och förmåga att förstå andra människor och inte minst, att förstå sig själv.

Linda Wallner

Om skribenten

  • Ålder: 32 år.
  • Ort: Stockholm.
  • Sysselsättning: Kontorschef.
Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset