Tänk på att vi bara är människor som har samma behov som du. Hädanefter behöver vi också vila när vi för en gångs skull har fått ledigt, skriver Moa Lunneborg.
Tänk på att vi bara är människor som har samma behov som du. Hädanefter behöver vi också vila när vi för en gångs skull har fått ledigt, skriver Moa Lunneborg.

Jag vill nästan ställa mig på mina bara knän med hopknäppta händer och be om förståelse. En förståelse hos er lärare, skriver Moa Lunneborg.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Sportlovet börjar närma sig sitt slut för alla skolelever runt om i Sverige. Skidanläggningarna som har varit fyllda med folk blir av med sina långa köer. De brutna benen från bergets högsta topp har blivit gipsade och kexchokladen med den varma O´boyen är slut. Nu är vi tillbaka, piggare än någonsin och laddade för ännu fler veckor, dagar och timmar. Redo att bära på väskor fyllda med skåpets alla läroböcker. Nu är vi ju faktiskt helt utvilade…

…men hur ska man ha hunnit bli utvilad när lovet bestod av prestationsångesten inför måndagens prov veckan efter? Hur ska kroppen kunna känna sig avslappnad när ögonen varje dag har fallit på provpappret som har legat där och behövt bli prioriterat? Hur ska kroppen överhuvudtaget kunna fokusera på att vila när väskan ändå var tung på vägen hem fredagen innan? Precis som den är alla dagar, oavsett.

Trots den tekniska utvecklingen är vi unga inga robotar som är utsedda till att klara allt, det är i alla fall en sak som är säker.

”Trevligt lov och se till att vila nu” sägs det, även fast samma person satte in ett provdatum som både du och den visste skulle innebära plugg på lovet. Det lov som du även förväntades vila på, så du kunde komma tillbaka och inte ha något att klaga på. Vi har ju trots allt varit lediga, vad mer kan vi begära?

Det är tydligen skillnad på att vara ung och att vara vuxen. Det är i och för sig väldigt självklart. Den enda likheten är kanske att båda parter är människor. Det är däremot en rätt så viktig likhet men som i dagens samhälle helt ses förbi. Trots den tekniska utvecklingen är vi unga inga robotar som är utsedda till att klara allt, det är i alla fall en sak som är säker.

Jag vill nästan ställa mig på mina bara knän med hopknäppta händer och be om förståelse. En förståelse hos er lärare. Jag förstår att det finns ett skolsystem som jag självklart måste följa. Jag förstår att alla beslut är ett måste för även er, om inte ni ska ligga efter i undervisningen. Men jag förstår också våra unga. Våra unga som också har en kropp som inte klarar precis allt.

För vad är det egentligen för skillnad på jobb och skola när det handlar om arbete och överbelastning?

LÄS MER: Debatt: Hundar har inget att göra i skolan

Om vi ska ha en generation som är frisk är det som bäst att börja se över det redan nu. Det handlar inte om att klaga och vilja ha det bättre än vad som är rimligt. Det handlar om att be om den hjälp som behövs i tid och att få ett bemötande av vuxna som vill förstå.

Jag vägrar se på när min generations ben viker sig och att vi står kvar med en trasig ungdom som inte längre är stresståliga.

Snälla du lärare. Tänk på att vi bara är människor som har samma behov som du. Hädanefter behöver vi också vila när vi för en gångs skull har fått ledigt. Vilket jag vet att du också behöver.

Ge oss en läxa i att slappna av istället, för det är väldigt lätt att inte hinna med det.

Moa Lunneborg 

Om debattören:

Ålder: 19 år
Bor: Uppsala
Gör: Går tredje året på gymnasiet

Så gör du för att debattera i Metro:

Kommentera denna artikel

Vad tycker du? Här har du möjlighet att kommentera denna artikel. Vi på Metro vill ha en öppen dialog där de som deltar respekterar varandras åsikter. Alltså förväntar vi oss att du håller en schysst ton. Du kan framföra dina åsikter på ett civiliserat sätt även om du inte håller med om andras. Vi tror på dig!

Här kan du läsa hela vår kommentarspolicy.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset