Vill vi verkligen ha en lagstiftning som tvingar in varje säkerhetsaspekt i det tysta?, skriver Eric Worén.
Vill vi verkligen ha en lagstiftning som tvingar in varje säkerhetsaspekt i det tysta?, skriver Eric Worén.

Att inte reflektera över vad de som säljer sex själva vill är att förminska (vuxna) människor som vill synas, höras och framförallt få tillbaka rätten till sina egna kroppar, skriver Eric Worén.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

När Sverige snyter sig flyger nyanserna åt sidan. För är det något man är allergisk mot så är det gråzoner. Knark är bajs, högern är ond och feminism är frälsning. Det går egentligen att kliva in i vilken hage som helst så ser du svenskarna på sina högtravande hästar. Vi trivs där. Kör gärna enkelriktat i vår pompösa bubbla. En bubbla som sätter känslor före källor och lynchmobbar före nyanserade diskussioner. Gud förbjuder nämligen att man sköter sig själv och skiter i andra. För svenskar är jantelagen signerad av änglar.

Att inte ens reflektera över detta är att förminska (vuxna) människor som vill synas, höras och framförallt få tillbaka rätten till sina egna kroppar.

Ett klassiskt exempel är den eviga diskussionen om sexarbete. Här regerar ”torsk”-retoriken vars positionering bekräftar att ”det inte finns några lyckliga horor”. Därtill finalen; då man klumpar ihop allt till en och samma slutsats: Trafficking. Som om någon skulle förneka att det är bland det vidrigaste som finns. Men hur många visste att sexarbetare har en förening? Att de personer man så taktlöst klumpar ihop är organiserade och redo att stå upp för sin yrkesutövning? Här vill jag verkligen tipsa om föreningens öppna brev till Jämställdhetsmyndigheten, så sent som i mars:

”Trots att ingen vet vilka vi i Fuckförbundet är sprids det felaktiga, förminskande rykten om att vi endast är ”en klick lyckliga horor” som inte bryr sig om traffickingutsatta. Det gör att folk sällan vill sätta sig in i vårt synsätt. Fuckförbundets medlemmar är sexarbetare i alla samhällsskick (sic) och vill ha tillgång till fler känslolägen än lycklig och trasig – men främst vill vi ha tillgång till säkerhet.”

LÄS MER: Debatt: Politiker – ni måste rädda livet på min generation

Att inte ens reflektera över detta är att förminska (vuxna) människor som vill synas, höras och framförallt få tillbaka rätten till sina egna kroppar. Man bör också ha i åtanke att föreningen verkar på en feministisk värdegrund:

”Vi grundar föreningen på en intersektionell feministisk analys, en feminism som utesluter marginaliserade grupper är inte värd sitt namn!”

LÄS MER: Debatt: Skit i hatarna – sluta skämmas över din kropp

Vill man problematisera ytterligare så menar RSFU att både svensk och internationell forskning visar att unga killar är överrepresenterade när det gäller att sälja sexuella tjänster. Något som saknas helt i den svenska debatten. För att inte tala om bristen på säkerhet. Vill vi verkligen ha en lagstiftning som tvingar in varje säkerhetsaspekt i det tysta? Brevet fortsätter:

”Våra medlemmar som annonserar på internet bemöter kunder som inte vill ge ut ansiktsbild och identitet innan träff. Vi kan alltså inte screena kunderna eller berätta för någon utomstående var, med vem vi är och hur länge. Tänk om normen var att kunder gav ut denna information. Då kunde sexarbetare välja bort att träffa kunder som inte vill ge ut denna info?”

I slutändan behöver man alltså inte lyssna på en vit, privilegierad man. Men rimligen borde man bjuda in de kvinnor (och män) som faktiskt bara ber om en rimlig takhöjd i debatten. Deras ord väger nämligen mer än våra.

Eric Worén

Om skribenten:

Ålder: 28 år.

Ort: Linköping.

Sysselsättning: Författare och konstnär.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset