Lite då och då försöker tidningar utmana normen med sina omslag. Juliutgåvan av Damernas Värld är ett bra exempel på detta medan marsutgåvan av Vogue är ett mindre bra, skriver Isatou Aysha Jones och Sofia Lindh från LeNoir Agency tillsammans med flera andra.
Lite då och då försöker tidningar utmana normen med sina omslag. Juliutgåvan av Damernas Värld är ett bra exempel på detta medan marsutgåvan av Vogue är ett mindre bra, skriver Isatou Aysha Jones och Sofia Lindh från LeNoir Agency tillsammans med flera andra.

Mode-, skönhets- och underhållningsbranschen utnyttjar normbrytande talanger och modeller för att profilera sig som normkritiska. På det sättet gynnas de av den publicitet som normkritik för med sig. Men de gör inte tillräckligt för att ändra negativa stereotyper – utan snarare hjälper de till att upprätthålla dem, skriver flera representanter från bland annat samma branscher.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Tänk dig att du kommer till ditt nya kontor och märker att alla dina kollegor har fått kontorsmaterial, men på ditt skrivbord står det ingenting. Det är er första dag, ni ska utföra samma arbetsuppgifter – men du har inte fått förutsättningarna att göra ett lika bra jobb som dina kollegor. I en sådan situation kanske du som läser kan undra varför just du är utsatt, eller så bryter även du mot normen på något sätt och vet exakt varför just ditt skrivbord står tomt.

LÄS MER: DEBATT: Birgitta Ohlsson: Dirty Dancings budskap är ännu aktuellt

I mode-, skönhets- och underhållningsbranschen finns en låtsasrepresentation som måste få ett slut. Ni som arbetar i de här branscherna kanske bokar modeller och talanger som på olika sätt bryter mot normen i era agenturer och för era uppdrag, men ni verkar inte ha en tanke på att pusha eller presentera dem på ett respektabelt sätt. Det leder till att ni utnyttjar dem för att profilera er själva som normkritiska samtidigt som ni gynnas av den publicitet som normkritik för med sig. Men i själva verket gör ni inte tillräckligt för att ändra negativa stereotyper eller de rådande skönhetsnormerna – utan snarare hjälper ni till att upprätthålla dem.

Lite då och då försöker tidningar utmana normen med sina omslag. Juliutgåvan av Damernas Värld är ett bra exempel på detta medan marsutgåvan av Vogue är ett mindre bra. Damernas Världs juliutgåva pryddes av ett vackert omslag med en mörk modell som faktiskt är mörk och har lockigt hår, medan Vogueomslaget visade sju modeller av olika ursprung varav en var plus size. Problemet med det senare omslaget var att de mörka modellerna var väldigt ljusa och plus size modellen poserade så att det fick henne att framstå som smalare.

LÄS MER: Debatt: Vi män förväntas vara kåta och villiga

I den bemärkelsen försökte Vogue, som så många av er andra, bara göra det minsta möjliga för att sedan kunna klappa sig själva på axeln och stoltsera med att de faktiskt jobbar för mångfald och förändring av industrin.

På de modevisningar och nöjessammanhang där ni bokar in mörka modeller och talanger slutar det ofta med att de får styla sig själva för att de makeupartister och hårstylister som ni använder för dessa jobb varken har rätt produkter eller kunskap för att styla och sminka dem på rätt sätt.

De talanger som kommer till tomma smink- och stylingloger vet exakt varför deras ”skrivbord” står tomt. Det är för att de inte tillhör den vita normen. För att de inte respekteras på ett jobb som de har bokats in på. Vita personer i dessa branscher, precis som i resten av världen, är privilegierade och ges därför bättre förutsättningar att kunna göra ett bra jobb, medan talanger med annan etnicitet får kämpa för att ens bli bokade och sedan får de fightas genom hela uppdraget.

Mångfald är viktigt för att vi ska kunna få ett mer inkluderande samhälle där alla känner sig sedda och där alla kan känna att “jag är vacker, min typ av skönhet är viktig och prioriterad”. Inte för att ni ska kunna profilera er som normkritiska företag i framkant. Vi ser igenom era försök att kamma hem extrapoäng och vi köper det inte.

Representation och mångfald är otroligt viktigt men bara om den faktiskt är på riktigt.

Isatou Aysha Jones, grundare LeNoir Agency och Sofia Lindh, press/pr manager LeNoir Agency

Lisbeth Estrada Pérez och Samuel Girma, Kultur för rasiferade

Wendy Francis, Normkritisk verksamhetsutvecklare, föreläsare & debattör

Natalia Murobha, Murobhas Art och grundare Black Artists Unite

Maria Forssén, Stockholm Beauty Week

Birgitta Lagerholm, Makeupstudion & FRÄG

Nevin cosmetics

Carina Swartz, VD Rosenserien
Chloé Lillo, Chefsredaktör, Empower Magazine

Cecilia Gärding, Filmare, författare och vinnare av Women inspiring Europe 2014

Muzicadelic entertainment

Afrikanska Diaspora Institutet

Daniel Fridell, Storymakarnas agency

Patrik Pelosio, Föreläsare och författare, från stiftelsen ”Jiddra inte”

Emma Dominguez, konstnär och debattör

Fredrik Baeckström, BC Hotels Travel Sweden AB

Jeanette och Alex Ngabo, New Level Cooperation

Åsa Gustafsson, mångfaldskonsult Futurista
Danny Lam, TNKVRT

Branschorganisationen Mångfaldsföretagarna

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset