Jag ser nu hur Alliansen uttrycker att det är ”samma sak” att samarbeta med Sverigedemokraterna som med Vänsterpartiet, och jag häpnar, skriver Angelica Reutermo Heikkinen.
Jag ser nu hur Alliansen uttrycker att det är ”samma sak” att samarbeta med Sverigedemokraterna som med Vänsterpartiet, och jag häpnar, skriver Angelica Reutermo Heikkinen.

Nästan alla partiledare använder sig av en ”vi och dem”-retorik och nu menar Alliansen att det är samma sak att samarbeta med V som med SD. Hur ska vi kunna återerövra den brunsmutsiga förskjutningen som skett?, skriver Angelica Reutermo Heikkinen.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Två dagar innan valet var så många (så klart) upprörda över att Jimmie Åkesson i partiledardebatten sa att invandrare inte är svenskar och att de inte passar in i Sverige.

Samtidigt som jag hör folkvalda politiker jämföra rasism och hat med solidaritet (hur kan man på riktigt, utan att skämmas, försöka radikalisera humanism?) ser jag också ett motstånd mot hatet och rasismen.

Allt jag kunde tänka på var att retoriken hos i princip samtliga partiledare utgick från ”vi och dem”-retoriken, deluxe. De ba: ”invandrarna”; och därifrån handlade det vidare om uppdelningen i hur de olika partierna/partiledarna formulerade sig kring dem (”DEM”). Typ i vilken grad de hade ett humant synsätt kring de här ”invandrarna” eller inte. Ska vi släppa in hunden ovillkorat eller måste den lära sig att sitta vackert först.

Hela retoriken, hela problematiseringen, hela problemformuleringen är sprungen ur en (invandrar)diskurs som är så infekterad av rasism, att jag inte förstår hur det ska gå att återerövra den del av vårt språk som gradvis förändrats i grunden, i den förskjutning som skett. Den förskjutning som lett till att vi nu skamlöst villkorar människors ovillkorliga lika värde; som skapat en retorik som reducerar vissa av oss till ”invandrare” (och politiska slagträn i ”debatten”); det som leder till att människor ser sina barn drunkna i Medelhavet och ändå förväntas lära sig svenska och ANPASSA SIG så fort de passerar gränsen till vårt bortskämda, privilegierade land. Skulle mitt barn drunkna i havet skulle jag förlora mitt språk och vråla ut min förtvivlan tills min röst försvann. Hur fan kan man vänta sig annat? Hur kan ord som medmänsklighet och solidaritet ha försvunnit och ersatts med ord som assimilering.

LÄS MER: Debatt: Sexuella övergrepp finns hos alla partier – alla har ansvar

Hur återreformerar man ett land som redan genomgått någon slags halvpassiv-rasistisk omformning och där ord vattnats ur, glömts bort eller stulits? Hur ska vi kunna förändra denna rådande rasistiska jävla hegemoni; den rasistiska diskurs som har kulturaliserats och blivit en normaliserad del av vårt samhälle; som skapat en brunsmutsig ”vi och dem”-uppdelning. En uppdelning som i princip samtliga politiker, oavsett ideologi, i och med sitt förhållningssätt och språkbruk reproducerar.

I dag kommer de sista rösterna adderas till det preliminära valresultatet. Under de kommande dagarna kommer vi att veta mer om vilka som bildar regering och vem som blir statsminister. Aldrig har detta val känts viktigare, och aldrig har jag heller känt sådan uppgivenhet. Dessutom ser jag nu hur Alliansen uttrycker att det är ”samma sak” att samarbeta med Sverigedemokraterna som med Vänsterpartiet, och jag häpnar. Kokar, brinner upp och tappar hakan, men ändå inte hoppet. Samtidigt som jag hör folkvalda politiker jämföra hat och rasism med solidaritet (hur kan man på riktigt, utan att skämmas, försöka radikalisera humanism?) ser jag också ett motstånd mot hatet och rasismen. Ett motstånd grundat i något så radikalt som en tro på en gemensam framtid i ett samhälle där vi alla är just det: ett VI.

Angelica Reutermo Heikkinen

En annan version av denna text har tidigare publicerats på skribentens Facebooksida.

Om skribenten

  • Ålder: 35 år.
  • Ort: Stockholm.
  • Sysselsättning: Socionom och behandlare inom relationsvåld.

Så här gör du för att debattera i Metro:

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset