Hur handskades ni med de utmaningar jag ställs inför nu? Försöka vara en bra förälder, vara tillgänglig, förstående, skriver Marcus Ridung.
Hur handskades ni med de utmaningar jag ställs inför nu? Försöka vara en bra förälder, vara tillgänglig, förstående, skriver Marcus Ridung.

Vad pratade ni om med era pappor? Pratade ni? Fick ni visa era känslor? Fick ni brista? Lyssnade de på er ändå, stod de kvar fast ni blev arga och ledsna? För visst måste ni ha blivit arga och ledsna ibland? Eller höll ni masken, låtsades inte om?, skriver Marcus Ridung.

Detta är en debattartikel. Det är personerna som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Ibland tänker jag på vad min pappa sa till sin pappa. Vad papporna mitt i föräldraskapet på 70- talet berättade för sina pappor. Pratade om. Vågade de bli arga på eller inför sina pappor? Ledsna? Hur tveksamma, sköra vågade de visa sig?

Pappor, vad sa ni till era pappor, när det var jobbigt i skolan, på arbetet, när det var mycket hemma. När ni fick barn och vällingen kokade över, nätterna var sömnlösa, blöjorna var slut och barnens skor var för små igen. Pappor, bad ni era pappor om hjälp med hämtning på förskolan? Ringde era pappor till er och brydde sig?

Pappor, vad sa era pappor till er när ni var barn? Suckade de eller drog de en lättnadens suck när ni bad om deras tillit och förtroende? Läste de för er när ni skulle somna? Satt de kvar på sängkanten när ni inte kunde sova?

LÄS MER: Debatt: Ska vi med utvecklingsstörning bara vara tacksamma och hålla tyst?
Vad pratade ni om med era pappor? Pratade ni? Fick ni visa era känslor? Fick ni brista? Lyssnade de på er ändå, stod de kvar fast ni blev arga och ledsna? För visst måste ni ha blivit arga och ledsna ibland? Eller höll ni masken, låtsades inte om?
Kunde era pappor se på er när ni låtsades må bra? Ni kanske var tvungna att visa er starka. För att tiden krävde det. Mansidealet. En evighet av ”starka” män som lade sin eventuella bräcklighet i kvinnans knä. Och litade på att hon hanterade den. Höll den under kjolen eller i sin barm, liksom hon höll barnen, hushållet, samtalen. Hela familjens känslor. Eller, har jag fel? Jag vet inte. Hur mycket vande ni er vid att det var kvinnorna som gjorde det? Som liksom skötte om allting. Ni tog plats, jag vet. Men den emotionella, tveksamma, sköra, tvivlande, oroande platsen. Tog ni någonsin den?

Skälet till att jag ställer så många frågor är att jag sedan jag fick barn för snart femton år sedan ofta funderat över hur ni hade det. Hur ni gjorde. Hur det var att vara pappa. Som jag är. Hur ni handskades med de utmaningar jag ställs inför nu. Försöka vara en bra förälder, vara tillgänglig, förstående. Fylla fritid med meningsfulla aktiviteter, försöka hämta tidigare ibland på förskolan, vara stark och svag på samma gång. Hinna med barnen, hinna med sig själv när man känner att man inte räcker till. För att man ibland inte orkar. Eller förmår.

LÄS MER: Debatt: Beatrice Ask (M): Explosiva vapen ska omfattas av vapenamnestin

Känslor som upptar så mycket av min tid. Pappor, jag är bara nyfiken och jag skulle gärna vilja prata om det. För idag känns det som att vi vänder in och ut på oss själva för att hitta oss, den rätta balansen i vardagen, i våra inre. Som man kan det vara svårt att finna det emotionella stödet i vardagen. Men i dag finns möjligheten att gå i terapi och prata om det. Vi får gråta. Tveka. Krascha. Och det gör jag. Men jag försöker ta mig upp stående igen, kanske just för att jag får visa min skörhet.

Men hur var det på er tid? Berätta gärna för mig, jag vill veta hur ni tog hand om allt som jag nu försöker förhålla mig till som förälder. Och människa. Att vara pappa kan känns ibland lite ensamt. Jag kan nämligen inte spegla mig bakåt. För spegeln är ännu dimmig i generationsövergången från kallt till varmt. Jag hoppas att imman har skingrats när mina barn ringer mig och säger: ”Pappa, föräldraskapet är ibland svårt, jag får inte sova, kan inte tänka klart, vällingen kokar över och ungarnas skor är för små igen.”
Marcus Ridung

Om skribenten:

Ålder: 41 år.
Ort: Stockholm.
Sysselsättning: Socialarbetare och frilansande skribent.

Så här gör du för att debattera i Metro:

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset