Det är inte kvinnors ansvar att inte bli våldtagna, skriver Jonna Elofsson Bjesse
Det är inte kvinnors ansvar att inte bli våldtagna, skriver Jonna Elofsson Bjesse

Det är killars ansvar att inte våldta. Om den meningen provocerar dig som man så är du en del av problemet, skriver Jonna Elofsson Bjesse.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Mamma varnade mig alltid för att gå ut själv när det var mörkt ute. ”Man vet aldrig vad för typer som gömmer sig i mörkret”. Hon berättade att när hon bodde själv och skulle gå hem sent så satte hon alltid sin nyckelknippa så att nycklarna stack ut som spikar mellan fingrarna, ett hemgjort knogjärn. Och att hennes väninna en gång utsatts för ett våldtäktsförsök i en park på väg hem en kväll. Det här skrämde mig såklart, men jag har alltid känt mig mer trygg själv i naturen än i stan.

LÄS MER: Debatt: Lev du ditt liv så lever jag mitt – med snus

Nu hände någonting häromdagen som fick mig att inse att jag inte är så trygg som jag tror. Jag var ute på svampjakt, själv, i skogen där jag känner mig som mest trygg och tillfreds. Jag går för mig själv och nynnar och koncentrerar mig på backen. Plötsligt hör jag något bakom mig och hoppar till lite. När jag vänder mig om utbrister en man ”Förlåt att jag skrämde dig!”. Och då inser jag att om han ville göra något mot mig just nu så skulle jag inte kunna stoppa honom, han har en stor hund med sig. Tanken gör mig iskall. Och sen den automatiska följdtanken – om han förgrep sig på mig nu, vem skulle tro mig? Han är säkert en välavlönad, omtyckt ”schysst” kille. För det är de alla.

Det är viktigt att poängtera att mitt ute i skogen är antagligen det säkraste stället att befinna sig på som kvinna. Den här falska bilden av att våldtäktsmän gömmer sig i ”bakhåll” ute i elljusspår och i parker, att de är helt okända män, den är farlig. För den tar bort ljuset från den faktiska faran. De allra flesta sexualbrott sker av män som är bekanta med offret. Oftast en partner. Det är där faran ligger. Det sker i hemmet, på jobbet, i affären, på nätet. Tillsynes ”trygga” situationer, som ingen varnar en för. Ställen som man inte kan undvika och situationer man inte kan skydda sig mot.

LÄS MER: Debatt: Att göra skillnad på ”riktiga män” och ”fula gubbar” är tamejfan livsfarligt

När jag var 13 åkte jag på en resa till Italien med min pappa. Och en kväll kom det plötsligt. ”The talk”. Han ville upplysa mig om att alltid använda kondom, och att jag skulle ”akta mig för killar, de har inte alltid bra avsikter”. Pappa menade såklart det här i all välmening. För han visste ”hur killar kunde vara”. Det borde inte vara min mamma som varnade mig om potentiella våldtäktsmän ute i skogen, eller min pappa som varnade mig om att killar inte alltid har bra avsikter. Det borde varit killarna som lärde sig respektera tjejer och ta sitt ansvar. Vill du som man inte klumpas ihop med våldtäktsmän? Visa det med dina ord och handlingar! Visa oss kvinnor att du står på vår sida, att du inte vill vara en del av den kvinnofientliga kulturen.

Det är inte tjejers ansvar att inte bli våldtagna, det är killars ansvar att inte våldta. Om den meningen provocerar dig som man så är du en del av problemet. I ljuset av alla berättelser som kommit från kvinnor på sociala medier nu så lyfter vi skammen från kvinnors axlar och för över den dit den hör hemma – till männen. Och jag är ledsen om det är jobbigt för er män. Eller nej förresten, det är jag inte. Inte det minsta. Välkomna till skamvrån. Här har vi levt hela våra liv.

Jonna Elofsson Bjesse

Om debattören

  • 25 år
  • Bor i Stockholm
  • Miljövetare

LÄS MER: Så här debatterar du i Metro

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset