Jag tycker inte att den gruppen jag representerar ska vara helt beroende av om personalen ”har tid” när man bara vill göra något som hör en vanlig vardag till. Att gå på bio, att gå till simhallen eller shoppa på stan, skriver Anna Hildingsson.
Jag tycker inte att den gruppen jag representerar ska vara helt beroende av om personalen ”har tid” när man bara vill göra något som hör en vanlig vardag till. Att gå på bio, att gå till simhallen eller shoppa på stan, skriver Anna Hildingsson.

Det är sorgligt när en kvinna är rädd för att sitta ensam i en mörk biograf, när en pensionär utan anhöriga förlorar vännerna på dagliga verksamheten eller när en ung människa saknar en jämnårig kompis att prata med, skriver Anna Hildingsson, ordförande Inre Ringen Sverige Riksförbundet FUB.

Detta är en debattartikel. Det är personerna som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

”Förr fick jag hjälp av personalen att gå till Friskis & Svettis. Nu hinner de inte. Jag har gått upp 20 kilo och är rädd att dö i min soffa.”

Citatet kommer från en ung kvinna med utvecklingsstörning. Jag skulle kunna citera många, många fler. Inre Ringen Sverige, där jag är ordförande, är Riksförbundet FUB:s sektion för medlemmar med utvecklingsstörning. Under två år har FUB haft många träffar med medlemmarna som har LSS-insatser. På nio orter fick man möjlighet att berätta om sin vardag. Mycket som kom fram var både sorgligt och upprörande.

LÄS MER: Debatt: Vi har snackat klart om stress

Det är sorgligt när en kvinna är rädd för att sitta ensam i en mörk biograf.
Det är sorgligt när en pensionär utan anhöriga förlorar vännerna på dagliga verksamheten.
Det är sorgligt när en ung människa saknar en jämnårig kompis att prata med.

Jag blir upprörd över att de här personerna inte får ledsagning eller kontaktperson bara för att de bor i LSS-bostad eller har daglig verksamhet. Jag blir upprörd över att många personer med utvecklingsstörning får höra från LSS-handläggaren att ”det är ingen idé att du söker, du kommer ändå inte få insatsen.” Jag blir upprörd att många kommuner har egna regler som gör att man inte har samma LSS-rättigheter över hela landet.

Är det så att vi som har en utvecklingsstörning bara ska vara tacksamma och hålla tyst?

LÄS MER: Rapport: Sveriges unga mår allt sämre – kan bero på skolan

Många kommuner verkar tycka att om du bor i en LSS-bostad och/eller går på daglig verksamhet har du automatiskt goda levnadsvillkor. Men så är det inte! Jag tycker inte att den gruppen jag representerar ska vara helt beroende av om personalen ”har tid” när man bara vill göra något som hör en vanlig vardag till. Att gå på bio, att gå till simhallen eller shoppa på stan. Jag tycker inte heller att vi ska få höra att vi kan prata med ”personalen” när det handlar om mycket privata saker. Men jag är orolig att myndigheter och de som arbetar med LSS-utredningen gör en riktig tankevurpa.

De kanske tror att insatserna ledsagning och kontaktperson minskar eftersom behovet har minskat. Det är precis tvärtom! Vi vet att många har helt enkelt gett upp efter alla avslag. Jag lovar att det känns nästan hånfullt när man får höra ”Du kan alltid överklaga”. Hur lätt är det när man har svårigheter att förstå och dessutom har väldigt lite pengar? Jag har läst i Metro om vad ensamhet gör med en och jag har sett det med egna ögon.

Jag vill att ansvariga lokalpolitiker runt om i Sverige tar reda på hur det ser ut i deras kommuner med ledsagning och kontaktperson enligt LSS. Helt enkelt – hur många av deras väljare betalar ensamhetens pris?

Anna Hildingsson, ordförande Inre Ringen Sverige Riksförbundet FUB, för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning

Om skribenten

Inre Ringen Sverige är medlemmarna i FUB som själva har utvecklingsstörning. Inre Ringen och FUB arbetar för att för att personer med utvecklingsstörning ska kunna leva ett gott liv, genom intressepolitiskt påverkansarbete nationellt, regionalt och lokalt. FUB har nästan 26 000 medlemmar i cirka 150 lokalföreningar runt om i landet och har funnits sedan 1956.

Så här gör du för att debattera i Metro:

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset