”Jag som tjock person är troligtvis vid godare hälsa än många smala”, skriver Max Grundström.
”Jag som tjock person är troligtvis vid godare hälsa än många smala”, skriver Max Grundström.

Varför ses det alltid som en förolämpning när någon säger att en gått upp i vikt? Och varför ses det alltid som en komplimang när någon säger att en gått ned i vikt?, skriver Max Grundström.

 

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Varenda dag möts jag av någon form av kroppsförakt. Den senaste tidens hälsofixering medför känslan av att om en inte tränar och halsar grönsaksshakes fem dagar i veckan så är en ohälsa förkroppsligad. Men det faktum att jag som tjock person troligtvis är vid godare hälsa än många smala undgås, eftersom de slipper bli stämplade för deras yttre.

Min poäng är enkel: är en tjock så lider en automatiskt inte av dålig hälsa.

Vad finns det att skylla på som kan ligga bakom tjockföraktet? En bra början är det systematiska, till exempel att de flesta kedjor vars plagg i storlek XL i själva verket sitter som om de vore minst en storlek mindre. Behöver du något större så är du körd. En annan, och beklagligt nog, mindre uppenbar sida är det subtila och undermedvetna – vardagsfettfobin. Du vet, när alla beklagar sig över hur många kilon de gått upp efter julmaten och att de så fort som möjligt måste banta bort övervikten. Du vet, när du frågar om du ser tjock ut i ett plagg och du får svaret ”nej, du är jättesnygg” – som att vara tjock och snygg är ömsesidigt uteslutande.

LÄS MER: Bantningsspel för barn i mobilernas appbutiker

Dessa små, till synes oskyldiga kommentarer som upprätthåller en skadlig kultur gör mer skada än en kan tro. Varför ses det alltid som en förolämpning när någon säger att en gått upp i vikt? Och varför ses det alltid som en komplimang när någon säger att en gått ned i vikt?

Jag kommer på mig själv att gömma mig själv hela tiden. När jag sitter ned får inte fettet synas för mycket, när jag står upp drar jag in magen så mycket att jag av rena ansträngningen borde ha ett sexpack vid det här laget. Och känner jag mig lite extra vågad och tar på mig en icke-svart tröja som inte döljer de så kallade skavankerna så kan du lita på att jag även känner mig lite extra nedstirrad på köpet. Att visa mig utan tröja kommer inte på fråga – av den enkla, dumma anledningen att jag känner mig fruktansvärt oattraktiv och oaccepterad med mina bristningar och valkar.

Med det sagt så försöker jag avdramatisera hela tjockhetsgrejen. Ja, jag är tjock. Ja, jag väger mycket. Ja, jag har stora lår. Jag tänker inte ta illa upp när någon antyder dessa saker då de bara är fakta. De ska däremot inte få känna att deras ord bär någon vikt överhuvudtaget, eftersom problematiken bottnar i deras avsikter. Den största anledningen till att det sticker i ögonen på folk över det faktum att en inte är smal verkar vara att det är ohälsosamt att vara tjock.

LÄS MER: Lady Dahmer: Folk blir arga när riktigt tjocka kvinnor stolt visar upp sig

Då undrar jag: när ska ni sluta låtsas bry er om ens hälsa, när det i själva verket handlar om ett behov av att kontrollera andra? Och även om en är ohälsosam, förtjänar en inte att bli bemött som vilken annan person som helst? Sannolikheten att du som genomsnittlig medmänniska bidrar till tjockfobi är troligtvis hög, oavsett om du gör det medvetet eller omedvetet – något som kan vara värt att fundera kring.

Så tack alla kroppsaktivister för vad ni gör. Ni får en att känna att en faktiskt duger som den tjockis en är och det gör att vi äntligen går framåt i kampen för tjockacceptans.

Max Grundström

Om debattören

Ålder: 27

Ort: Värmdö

Sysselsättning: masterstudent i etologi

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset