Vad händer när vi inte får bekräftelse, när ”knarket” inte ger önskad effekt?, skriver Per Glavå.
Vad händer när vi inte får bekräftelse, när ”knarket” inte ger önskad effekt?, skriver Per Glavå.

Det pågår ett stort socialt experiment utan någon som helst kontroll, eller med stöd från professionella resurser, där privata börsnoterade bolag profiterar på oss, utan att behöva ta ansvar för de effekter eller skador vi kan åsamkas av deras tjänster, skriver Per Glavå.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Gillade du nya cykeltröja? Verkade det trevligt när Sara och Jasmina tog en öl på Sjuan? 73 andra personer gjorde i alla fall det. Behovet av bekräftelse och dess effekter var väl kända innan vi introducerades för sociala medier så det är därför inte förvånande att Facebook, Instagram, Twitter m.fl. rönt så stora framgångar. Dock tvivlar jag på att grundarna hade insikt om effekten när dessa bekräftelseverktyg nådde gemene hen och gjorde Zuckerberg, Spiegel och Williams et al till miljardärer.

Försök att njuta av den där ölen, men gör det ensam, eller kanske i tvåsamhet, för jag lovar, den blir inte godare av att 73 personer på Instagram gillar bilden på den.

Psykologin har studerat fenomenet länge, och en av de viktigaste modellerna presenterades av Abraham Mazlow 1943 i form av ”behovstrappan”.

LÄS MER: Debatt: Alla måste hjälpas åt att förhindra psykisk ohälsa

Behoven kan delas in i flera nivåer och kategorier, men de två viktigaste i detta sammanhang är; dels den inre självkänslan av att veta att man ”betyder” något, dels erkännande och uppmärksamhet från andra över detsamma. Det är den senare som sociala medier hjälpt oss att boosta, de ställer dessutom den första ur spel. När det senare behovet är uppfyllt känner sig personen självsäker, tillfredsställd och värdefull. Det ultimata för den med uttalade bekräftelsebehov är att bli ”lajkad” av en ”kändis”, för att inte tala om att bli retweetad, då är lyckan all.

Det har också gjorts studier efter det att sociala medier kom in i bilden. Dessa bekräftar vår uppskattning av det snabba och enkla sätt på vilket vi kan ”bekräftelseknarka”, inget konstigt med det.
Men vad händer när vi inte får bekräftelse, när ”knarket” inte ger önskad effekt?

Debatt: Nej – det är inte skönt att min son flyttar hemifrån

En relativt färsk engelsk studie visar att de negativa effekterna är minst lika kraftfulla som de positiva, alltså att om inte tillräckligt många ”likes” dyker upp när en lunchtallrik eller ny tröja publicerats, då uppträder starka känslor av underlägsenhet, svaghet och värdelöshet. Detta är givetvis särskilt känsligt för den som lider av dålig självkänsla.

De av er som gått i terapi (eller är bekanta med det) förstår att sociala medier är ett substitut till den fysiske terapeuten som i behandlingen jobbar med dessa frågor, men som också har vetenskapligt beprövade metoder för att hjälpa patienten att hantera känslorna, positiva som negativa.

Det pågår alltså ett stort socialt experiment utan någon som helst kontroll, eller med stöd från professionella resurser, där privata börsnoterade bolag profiterar på oss, utan att behöva ta ansvar för de effekter eller skador vi kan åsamkas av deras tjänster.

Så, försök att njuta av den där ölen, men gör det ensam, eller kanske i tvåsamhet, för jag lovar, den blir inte godare av att 73 personer på Instagram gillar bilden på den.

Per Glavå

Om skribenten

Ålder: 52 år

Ort: Alby

Sysselsättning: Författare

Så här gör du för att debattera i Metro:

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset