Varför beter vi innerstadsstockholmare oss som idioter i kollektivtrafiken?, skriver Emilia Melgar Arnheim.
Varför beter vi innerstadsstockholmare oss som idioter i kollektivtrafiken?, skriver Emilia Melgar Arnheim.

Vi, fyllda av huvudstadshybris och suveränitet, är bra på att gnälla på att andra inte kan bete sig i kollektivtrafiken men själva saknar vi den mest basala självinsikten; att vi är sämst, skriver Emilia Melgar Arnheim.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Låt oss börja med ett enkelt socialt kollektivtrafiksexperiment. Om du är i kollektivtrafiken just nu – höj blicken från den här texten, bokstavligen. Titta upp. Ser du någon som står upp? Har personen kryckor? Är personen äldre? Är personen gravid? Jag vet, du är trött efter jobbet/trött på väg till jobbet/tycker det är skönt att sitta, men, lite hyfs om jag får be; om du sitter ner, ställ dig upp. Erbjud personen din plats. Jag lovar, du kommer känna dig som jordens mest generösa människa. (Japp, ribban är låg).

En bekant föreslog att det handlar om någon slags darwinism. Vi ”svaga” (läs gravida/äldre/i kryckor) slås ut. Ingen bryr sig.

Tack för din insats och hoppas du får en fin dag där i Göteborg/Malmö/Lund/valfri svensk stad med kollektivtrafik, och grattis – du är inte innerstadsstockholmare.

Innerstadsstockholmare är nämligen sämst i Sverige när det kommer till allmänt hyfs i kollektivtrafiken. Empiriska studier – utförda framför allt i tunnelbanan och på diverse innerstadsbussar – visar tydligt att innerstadsstockholmare som grupp är brutalt dåliga på det som de så ofta klagar på att andra gör fel. Vi huvudstadsbor gnäller på att turister står på fel sida i rulltrappan på sommaren, att de står mitt framför dörrarna i tunnelbanan så man knappt kommer ut, att de inte vet att biljett måste köpas innan de kliver på bussen etc. Vi, fyllda av huvudstadshybris och suveränitet, är bra på att gnälla på att andra inte kan bete sig i kollektivtrafiken men själva saknar vi den mest basala självinsikten; att vi är sämst.

Det klassiska scenariot: En kliver på bussen. En har lite svårt att andas för en är i åttonde månaden. En ”fortsätter bakåt i bussen”. En tänker att kanske om en tar sig lite på magen och andas lite tungt demonstrativt så ser folk – ifall de råkar ha missat vattenmelonsmagen – att en väntar barn. Ingen bryr sig. Mannen som sitter i militäruniform (vårt hopp när kriget eller krisen kommer!) tar ögonkontakt. Han bryr sig inte. De två unga männen som sitter och skrattar på väg hem från Kungliga Tekniska Högskolan bryr sig inte. Övre medelålderskvinnan i prydligt matchande outfit ser en med vänliga vilken-mysig-mage-ögon men sitter så klart kvar. En vill inte vara till besvär så en orkar inte säga till.

LÄS MER: Debatt: Alla patienter ska ha en fast läkare

Varför beter vi innerstadsstockholmare oss som idioter i kollektivtrafiken? På sociala medier florerar olika teorier: kanske är det folk ”från landet” på besök i vår kungliga huvudstad som inte vet hur man beter sig? Kanske handlar det om att människor tittar ner i mobilen och därmed inte ser att någon annan har större behov av att sitta ner?

Ja, kanske är det två-tre personer i vagnen som är turister men nog är det främst vi som bor och verkar i Stockholms innerstad som åker tunnelbanan/spårvagnen/bussen mest just inne i stan. Och ja, visst är det många som stirrar ner i mobilen, men tro mig, även när de lyfter blicken så struntar de fullständigt i sin omgivning.

En bekant föreslog att det handlar om någon slags darwinism. Vi ”svaga” (läs gravida/äldre/i kryckor) slås ut. Ingen bryr sig. Det hade ju i och för sig varit helt i linje med exakt allt som händer i samtiden just nu, men jag vill helst inte tro det. Jag har däremot i nuläget ingen bättre teori.

Emilia Melgar Arnheim

Om skribenten

  • Ort: Stockholm.
  • Ålder: 33 år.
  • Sysselsättning: Radioproducent.

Så här gör du för att debattera i Metro:

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset