Vi inbillar oss att vi har kommit så långt. Vi har inte kommit någonstans alls, skriver Malin Karim.
Vi inbillar oss att vi har kommit så långt. Vi har inte kommit någonstans alls, skriver Malin Karim.

Rollen som flicka, och som kvinna för all del, är snävare än någonsin. För om allt ska handla om killar, märkeskläder, smalhets och lösnaglar, hur ska då energin räcka till allt det som spelar roll?, skriver Malin Karim.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det är hjärtskärande att lyssna till min dotters berättelse om hennes vardag. Om stökiga killar som använder ett språk som jag i min metoo-oskuld trodde var utrotat. Om den coola klicken med tjejer som rule the school. Alla blonda. Alla smala. Som dikterar hur andra ska klä sig, vilka märken som gäller. Vilken ”stil” som gäller. Vilken kropp som gäller. Det är smink och märkeskläder. Det är till och med avgörande vilken duschtvål som används efter gympan. Inte något från Coop eller Barnängen utan ”märkestvål” gäller. Jag är 41, kan någon vara snäll och tala om för mig vad märkesduschtvål är? Allt är mallat, noga övervakat. Hur du klär dig, vem som klär dig, hur du skrattar, vad du skrattar åt, hur du pratar, hur högt du pratar och vad du pratar om. Det är lösnaglar och killsnack: ”Åh, hoppas han gillar mig. Åh men älskling du är ju perfekt.”

LÄS MER: Debatt: Det är inte bara vi vuxna som har rätt till en säker arbetsmiljö

På Snapchat cirkulerar listor som fylls i, där tjej ställs mot tjej. Vem är roligast, snyggast, har finast kläder? Rutorna kryssas i och the winner takes it all. Den andra tjejen vars rutor inte kryssats i, hon står där och ser svart på vitt att någon annan anses roligare, snyggare, finare än vad hon är. Och listorna, de handlar nästan uteslutande om utseende. Aldrig om vem som är smartast, bäst på matte eller grym på fotboll. De är 11 år. Det är 30 år sedan jag var 11 år och jag inser med sorg i hjärtat att ingenting har förändrats. Inget är bättre. Det är snarare värre för när jag var 11 så fanns i alla fall inte Snapchat.

Vi har inte kommit så långt, Sverige är inte jämställt. Rollen som flicka, och som kvinna för all del, är snävare än någonsin. För om allt ska handla om killar, märkeskläder, smalhets och lösnaglar, hur ska då energin räcka till allt det som spelar roll?

Män och pojkar får fortfarande diktera villkoren, till och med när det kommer till kvinnors historia, samtid och framtid.

Våldtäktsmän maskeras som vivörer och gentlemän med kvinnotycke. Lite manlig leklust, det har väl aldrig skadat någon? Män och pojkar får fortfarande diktera villkoren, till och med när det kommer till kvinnors historia, samtid och framtid. De invanda könsrollerna tillåts styra vad unga flickor tycker om sig själva, hur de definierar sitt jag och hur de vill se ut. Som sedan i sin tur styr hur unga flickor värderar andra unga flickor. Hur de coola dikterar villkoren för de icke-coola. Vilka som är coola eller icke-coola. Och det avgörs tydligen av vilken duschtvål du har eller vilken kroppstyp du råkat få.

LÄS MER: Debatt: Föräldrar – tvinga inte barnen att bli religiösa

Vi inbillar oss att vi har kommit så långt. Vi har inte kommit någonstans alls. Allt går bara runt. Redan befästa strukturer befästs om och om igen. Som en enda lång Groundhog day. Och jag vet inte vad jag ska göra för att befria min dotter ur det gyllene fängelse hon sitter i? Jag kan peppa henne, tala om vikten av att alla får vara sig själva. Se ut som de vill. Klä sig som de vill. Och hur totalt ointressant det är vad killen du gillar tycker om dig så länge du inte tycker om dig själv. Om att odla sitt intellekt, för pennan är mäktigare än svärdet. Men vad hjälper det när samhället omkring henne hela tiden jobbar på att få henne tillbaka in i fållan där girls will be girls och boys will be boys? Tänk om boys inte vill vara boys? Och tänk om girls kanske hellre vill vara boys? Eller att de kanske helt enkelt bara vill få vara människor. Fria att tänka, vara och duscha i vilken jävla duschtvål som helst – även om den kommer från Coop. Det ska väl inte vara så himla svårt, eller?

Malin Karim

Om skribenten:

Ålder: 41 år.
Ort: Stockholm.
Sysselsättning: Frilansjournalist. Driver podden Den ultimata föräldrapodden tillsammans med Olga Akolor.

Så gör du för att debattera i Metro:

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset