De flesta av oss älskar att kramas och gosa med barn. Men, ibland vill de inte kramas och då ska de inte behöva det heller, skriver Iris Valgeirsdottir.
De flesta av oss älskar att kramas och gosa med barn. Men, ibland vill de inte kramas och då ska de inte behöva det heller, skriver Iris Valgeirsdottir.

Det finns enkla förhållningssätt att ha i åtanke när vi umgås med små barn, som kan lära dem viktiga verktyg när de blir äldre. Börjar vi i tid kanske vi slipper #Metoo i framtiden, skriver Iris Valgeirsdottir.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

I min roll som förskollärare har jag snöat in mig ganska mycket på genusfrågor, och vill dela några knep om hur vi kan lära små barn om gränssättning och sitt eget värde redan från väldigt tidig ålder, vilket känns högaktuellt med tanke på #Metoo rörelsen.

Det är enkla förhållningssätt att ha i åtanke när vi umgås med små barn, som kan lära dem viktiga verktyg när de blir äldre.

1. Lär dem vikten av deras NEJ.
Tänk dig att du kittlas, brottas och busar med ett barn som skrattar så hen kiknar. Fantastiskt rolig situation, men om barnet någon gång i denna situation säger nej (och även om barnet skrattar och du vet att hen egentligen vill att du fortsätter) så sluta direkt. Förklara gärna varför du slutade och innan du återgår till buset så fråga barnet om hen vill att du fortsätter. Då visar du tydligt att deras NEJ väger tungt, och visar samtidigt exempel på hur samtycke fungerar.

LÄS MER: Debatt: Tack alla män som stöttar #metoo men ni som ska förklara, håll käft

2. Tvinga inte fram kramar.
De flesta av oss älskar att kramas och gosa med barn. Men, ibland vill de inte kramas och då ska de inte behöva det heller. Inte heller ska något barn tvingas krama mor/far-föräldrar eller andra släktingar som förväntar sig det, och förklara gärna för släktingarna att du inte tvingar barnet att kramas mot sin vilja.

3. Skratta inte bort det som gulligt.
En situation jag ofta sett är när ett litet barn vill krama ett annat litet barn, men det andra barnet inte vill. Då händer det ofta att en vuxen säger något i stil med ”Det är ingen fara hen vill ju bara kramas”. Och så skrattas det bort för att ungarna är ju så söta.

Gör inte det. Förklara istället för det kramande barnet att de andra barnet inte vill, erbjud en kram från dig själv istället.

Beröm även barnet som tydligt markerat att hen inte vill, och i samma veva kan man försöka lära barnen att man måste fråga först om någon vill ha en kram (eller invänta en tydlig signal, typ armarna utsträckta och leende).

LÄS MER: Debatt: Att göra skillnad på ”riktiga män” och ”fula gubbar” är tamejfan livsfarligt

4. Berätta om dina gränser
Nu är jag kvinna och jobbar med många ettåringar, vilket innebär att jag ofta bär barn som sticker ned handen i min urringning och börjar rota efter bröst, vilket inte alls är konstigt. Då brukar jag helt enkelt vänligt ta bort handen och säga ”Nej, de är mina”, för att markera att min gräns går där.

5. Tänk igenom komplimangen
Jag har som regel på jobbet att jag inte ger barn komplimanger utifrån deras utseende (vilket ibland är svårt då de är väldigt söta). Men, små barn kan inte göra skillnad på sak och person på samma vis som vuxna kan och de kan utifrån vuxnas komplimanger dra slutsatsen att de endast duger om de ser ut på ett visst sätt. Den viktigaste komplimangen vi kan ge ett barn är utan prestationskrav, till exempel: jag tycker om dig, du gör mig glad.

Jag menar inte att alla ska sluta ge barn komplimanger utifrån utseende, snarare variera dem lite och uppmärksamma andra kvalitéer också.

Börjar vi i tid kanske vi slipper #Metoo i framtiden.

Iris Valgeirsdottir

En annan version av den här texten har tidigare publicerats på Iris blogg.

Om debattören

  • Förskollärare och livsstilsbloggare
  • Malmö
  • 32 år

LÄS MER: Så här debatterar du i Metro

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset