Det är inte konstigt att föräldrar och andra engagerade vuxna blir rädda, skriver Helena Meyer.
Det är inte konstigt att föräldrar och andra engagerade vuxna blir rädda, skriver Helena Meyer.

Jag kan inte låta bli att undra vem eller vilka som tjänar på att människor blir så rädda att de vill köpa första bästa porrfilterlösning, skriver Helena Meyer.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Under en tid har nätverket #porrfribarndom bedrivit stark opinion för att det ska bli obligatoriskt för skolor och förskolor att installera så kallade porrfilter. Detta är något som ett flertal politiker har lyft som ett vallöfte, något jag är mycket kritisk till. Jag tycker inte heller att debatten är renhårig och det oroar mig.

Naturligtvis är barn och unga värda en trygg skolmiljö, där de varken utsätts för mobbning, ovälkomna bilder och filmer eller diskriminering. Det är något som de allra flesta som arbetar med eller möter unga kan skriva under på.

LÄS MER: Debatt: Satsa på förorterna – för hela Sveriges skull

I kommentarer på sin Facebooksida beskriver representanter från #porrfribarndom för oroliga föräldrar hur ”porrindustrin skövlar bland unga” samtidigt som politiker, rektorer och en ointresserad vuxenvärld blundar istället för att skydda barn. Det strösslas friskt med påståenden om att en hel generation unga (mellan 10-20 år) är allvarligt porrskadade och porrberoende samt att det kommer krävas enorma resurser till rehabilitering.

Detta är en mycket grov anklagelse mot de engagerade och kunniga yrkespersoner som arbetar i skolan och vården. Mot de som är trygga samtalspartners och bollplank till unga, de som samtalar om sex och relationer eller om hälsa och mående – utan att för den skull vilja införa filter och övervakning. Men framför allt är det ett gräsligt påstående om de unga de faktiskt säger sig vilja skydda.

Det är inte konstigt att föräldrar och andra engagerade vuxna blir rädda. Jag kan inte låta bli att undra vem eller vilka som tjänar på att människor blir så rädda att de vill köpa första bästa lösning.

LÄS MER: Debatt: Legalisera droger för missbrukarnas skull

Att engagerade och drivna eldsjälar bedriver opinion i kommentarsfält i sociala medier är inte ovanligt. Det konstiga är att dessa svepande påståenden och anklagelser dyker upp på debattsidor, i tv-program och radioinslag utan ifrågasättande. Det ställs inte frågor till #porrfribarndom om vilken forskning de stödjer sig på. Det ställs inte kritiska frågor om den forskning de faktiskt säger sig stödja sig på, till exempel Magdalena Mattebos avhandling. Den innehåller mycket intressant läsning som bland annat visar på att unga tjejer vill se mer porr än de gör. Det kan man som vuxen givetvis ha olika åsikter om, men det är information som behändigt nog inte lyfts fram av #porrfribarndom. Jag skulle gärna se ett medieinslag om detta gjort med en ordentlig research hos skolpersonal, elevhälsa, sexologer och forskare.

Eftersom det ofta hänvisas till att även mycket små barn porrsurfar skulle jag vilja veta hur stor den omfattningen är (jag vill inte heller att småbarn ska porrsurfa!) och få faktabaserad kunskap om hur ett litet barn kan reagera på detta om det sker vid ett enstaka tillfälle och hur personalen är rustad för att bemöta den reaktionen.

Framför allt skulle jag önska att politiker, innan de okritiskt hoppar på tåget mot dyra tekniska lösningar faktiskt frågade sig hur de fungerar, vad de kostar, vem som ska leverera dem och om de ens kommer att skydda barn. Det är de skyldiga oroliga vuxna, skattebetalarna och framför allt barn och ungdomar.

Helena Meyer

Om debattören

  • 42 år.
  • Stockholm.
  • Föreläsare.

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset