Om ni kopplade er hund i motionsspåret skulle det bespara många hundrädda en hel del onödigt lidande. Jag kan inte vara den enda hundrädda som springer i skogen, skriver Meryem Yebio.
Om ni kopplade er hund i motionsspåret skulle det bespara många hundrädda en hel del onödigt lidande. Jag kan inte vara den enda hundrädda som springer i skogen, skriver Meryem Yebio.

På grund av min rädsla för hundar så saknar jag förmåga att bedöma vilken hund som är farlig eller ofarlig. För mig är varje hund (verkligt farlig eller inte) ett potentiellt hot, enbart för att jag är rädd. Trots tydlig skyltning i motionsspåret så håller vissa hundägare inte sina hundar kopplade. Jag vädjar därför till er hundägare som vistas där med er hund att koppla den där detta är ett krav, skriver Meryem Yebio.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Häromdagen hände det. Eller det var sekunder från att hända. Det som jag länge fruktat i löpspåret där flertalet okopplade hundar vistas, trots tydlig skyltning om att hundar ska vara kopplade.

Jag hade knappt sprungit två kilometer på sjukilometerssträckan när jag några få meter framför mig såg tre hundägare med två riktigt stora hundar. Den ena var kopplad, den andra hade koppel men var inte fasthållen. När jag började närma mig hundsällskapet skrek jag ”Håll hundarna, jag är hundrädd!”. Då höll ägaren till den hund som inte var fasthållen i den medan jag joggade förbi i vad om kändes som blixtens hastighet. Men hundägaren släppte kopplet direkt efter att jag sprungit förbi. Cirka 20 meter fram vände jag mig om för att göra en gest som visade på min tacksamhet för att de höll i hundarna. Då såg jag hunden komma springande mot mig i full fart. Jag fick panik och lyckades bara skrika ”nej” och tänka ”stå still vad som än händer” så jag stannade upp och bara stirrade på hunden som kom farandes emot mig. Som tur var hade hunden ett långt koppel som var tillräckligt långt för att hundägaren skulle hinna trampa på det och få hunden att stanna upp medan jag fortsatte att springa. Med gråten och paniken i halsen och adrenalinet i kroppen sprang jag vidare med panikkänsla istället för njutning.

LÄS MER: Debatt: Kommentarerna under Anders Borgs ursäkt är provocerande

Under mitt 28-åriga liv har jag mer eller mindre tvingats komma över toppen av min extrema hundrädsla för att hundar tillåtits på mina arbetsplatser och jag därmed fått anpassa mig genom att behöva lära känna och då börjat tycka om en del hundar. Men det innebär inte att min rädsla gentemot alla hundar är borta. Även om hundar finns på många allmänna platser i samhället är många av oss väldigt rädda, speciellt för hundar vi inte känner. Det är inget illa ment mot hundägarna eller hundarna i sig, utan ligger hos oss hundrädda. Därför blir jag så ledsen när hundägare blir ledsna, arga eller tycker en är löjlig för att en är rädd för deras hund. På grund av rädslan saknar jag förmåga att bedöma vilken hund som är farlig. För mig är varje hund ett potentiellt hot. Jag blir så ledsen när jag måste avbryta löpturer för att okopplade hundar springer okontrollerat mot mig. Detta trots att det är skyltat att hundar ska vara kopplade. Vad är det för fel på er hundägare som inte respekterar dessa skyltar och människor som är hundrädda?

LÄS MER: DEBATT: Debatt: Vi män förväntas vara kåta och villiga

Jag kan inte vara den enda hundrädda som springer i skogen. Jag vädjar därför till er som vistas där med hund att koppla den där detta är ett krav. Även om ni känner er hund så gör inte alla det och hunden känner inte alla som vistas där. Den kan därför reagera annorlunda än gentemot er. Det skulle bespara många hundrädda däribland mig en hel del onödigt lidande.

Meryem Yebio

Om debattören

  • Ålder: 28 år
  • Bor: Stockholm
  • Sysselsättning: Sjuksköterska

LÄS MER: Vill du också nå en miljonpublik? Så här debatterar du i Metro

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om Hund löpning