"Vad ska polisen göra när folk inte ens vill prata med polisen?", skriver Annie Sinistaj.
"Vad ska polisen göra när folk inte ens vill prata med polisen?", skriver Annie Sinistaj.

Att göra en insats efter en dödsannons, en skjutning eller en nedlagd skola är en insats som är för sen, skriver gymnasieeleven Annie Sinistaj.

Detta är en debatt. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Nyligen kom det statistik från BRÅ om alla skjutningar som skedde runt om i Sverige förra året. 320 skjutningar, 140 personer skadades, 42 personer miste sina liv och endast 6 fall har lösts. Det finns siffror på skolor och bibliotek som läggs ner, siffror på folk som saknar eftergymnasial utbildning. Men det pratas inte om människoliv, de ses bara som statistik. Dessa människoliv har bara blivit en siffra i ett system. Det är dags för en förändring.

Det går inte att kasta pengar på problemet om det inte finns någon som vet hur pengarna mest lönsamt ska användas. En militär insats är inte heller hela lösningen eftersom nästan hälften av de som bor i utsatta områden saknar tillit till polisen. Vad ska polisen göra åt svårigheterna i skolan? Vad ska polisen göra åt den psykiska ohälsan? Vad ska polisen göra för att motverka segregationen? Vad ska polisen göra när folk inte ens vill prata med dem? Det går inte att kasta en tillfällig och ytlig lösning på ett rotat problem. Att göra en tillfällig insats efter en dödsannons, en skjutning eller en nedlagd skola är en insats som är för sen. Det behövs en lösning som är permanent och jobbar i förebyggande syfte. Något som verkar även innan problemen inträffar och inte endast efter att de har uppstått.

LÄS MER: Debatt: Rikspolischefen, låt bevakningsföretag hjälpa till att skapa trygghet

Jag upplever att det saknas förståelse för människorna som bor i dessa områden och att de kan komma från trasiga hemsituationer, krig och konflikter. Det borde vara mer fokus på psykisk ohälsa och att erbjuda social upprustning och hjälpande händer, i stället för poliser med vapen i händerna. Människorna måste få en frizon där de kan bearbeta och prata om sina upplevelser. Hur ska man kunna jobba eller gå i skolan om ens hälsa inte tas på allvar? Det enda som pratas om är siffror och statistik, inte välmående eller människoliv. Skolan ska vara en plats för ungdomarna att utveckla den kunskap, den talang och det engagemang de bär på. Inte en plats där drömmar läggs ner. Förorterna ska vara platser där ens liv är lika mycket värt som alla andras i samhället.

LÄS MER: Debatt: Sluta med dumheterna – utvisa inte kompetenta människor

Makthavare måste börja prata med och inte om förorten. Jag vet inte den exakta lösningen och det jag nämnt här är endast få saker som borde uppmärksammas och förbättras. Jag kan inte peka på något och säga att ’’det här är roten till problemet’’. Men en början på en lösning tror jag är att införa en slags förortsminister. En person som ständigt jobbar med att förbättra situationen för människor i utsatta områden runt om i landet med utredningar, undersökningar och diskussioner. Att folk i dessa områden känner att de är representerade och har en röst, att de kan vända sig till någon och att regeringen och alliansen tar tag i saken, på riktigt.

Jag är trött på att politiker inte ser att de har skyldigheter gentemot alla invånare i Sverige och att vi alla ska ha samma rättigheter. Jag är trött på att människor värderas beroende på var i staden man bor. Jag är trött på att mödrar måste gå på sina söners begravningar i stället för sönernas studentmottagningar.

Annie Sinistaj

Om debattören:

Ålder: 19 år
Ort: Borås
Gör: Gymnasieelev

 

Så här gör du för att debattera i Metro:

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset