Metro fick en lång exklusiv intervju med Lady Gaga på Beverly Hills Hotel i Los Angeles. Hon berättar om nya albumet, hur hon marknadsförs och sitt förhållande till sex. ”Om jag såg mig själv som en sexuell varelse? Jag var väldigt osäker väldigt länge”.

Jag kommer från samma område som du i New York. Min mamma är musikallärare där.
– Har du sett min show? Jag var en teaterunge. Jag uppfattades alltid som en teaternörd och det är en stor del av den mobbingen jag talar om under showen. Det började med det.

Nu tar teaternördar över världen kulturellt.
– Precis. Och många teaterälskare är suveräna musikbibliotekarier och suveräna modebibliotekarier som vet allt om kompositörer, designers och regissörer. De har så mycket att vara förälskade i.

Låt oss börja med ditt nya album “Born This Way.” Har det ett tema? Eller är det fel att förvänta sig ett budskap från dansmusik?
– Nej, tack och lov förväntar sig alla någonting från mig vid det här laget. “Born This Way” är mitt svar på många frågor genom åren: Vem är du? Vad är du för en?… Det viktigaste temat på albumet är hur jag kämpar med att förstå hur jag ska kunna existera som någon som lever halvvägs mellan fantasi och verkligheten hela tiden.

Hur är det att leva mellan två personligheter?
– Det är inte två personer. Det är två världar. Två estetiska uttryck. Till exempel, de religiösa teman som jag utforskar på albumet är inte nödvändigtvis religiösa på ett institutionellt sätt utan handlar om att vara fascinerad av rollfigurer. Hela min uppväxt fick jag lära mig om Judas och Jesus och Maria Magdalena. Maria Magdalena fascinerade mig för hon var, som jag ser det, fullkomligt mänsklig och fullkomligt gudomlig. Så hur kan jag vara fullständigt magisk och fullständigt mänsklig?

Du får många frågor om ditt liv eftersom du saluför din personlighet på “Born This Way.”
– Visst är det intressant, att man måste sälja sin personlighet? Det är i sig på sätt och vis vad “Born This Way” handlar om. Jag vill inte sälja min personlighet. Min personlighet är min och din är din egen.

Men skillnaden är att du ber mig betala för din. Är du en verklig person eller en del av en produkt som marknadsförs?
– Det är lite som att säga, ”Är du ärlig?, ”Har du integritet”, ””Är du full av skitsnack?” Men lyssna, mitt sociala engagemang för jämställdhet och homosexuellas rättigheter och är precis som min musik fullständigt genuin. Men jag skulle nog aldrig vilja att alla visste precis allt om vem eller vad jag är. En del av det jag gör är att be dig se inom dig själv, att ställa frågor till dig själv.

Har du gått i terapi?
– Inte terapi ännu. Men jag borde nog det. (skratt) Jag har en nära relation med min familj. Jag är väldigt nära mina fans och jag vet vad de vill ha. Och jag känner mig själv också. Så vid dagens slut måste jag se mig själv i spegeln och jag är stolt över allt som jag står för. Det finns ingen anledning för mig att göra eller säga någonting om det inte kommer från min själ. Jag arbetar väldigt hårt. Jag festar inte särskilt mycket. Du får inte se mig snubbla ut från nattklubbar eller köpa Range Rovers. Social rättvisa och musik är de två allra viktigaste sakerna i mitt liv och jag kan inte säga det mer tydligt än så.

Var passar sex in där? Är det något du använder medvetet?
– Eftersom jag är sexig? [skrattar] Visst, jag är kvinna. Men vad är det specifikt som du tycker är sexigt? Jag tycker det här är roligt. De första två och en halv åren av min karriär betraktades jag som den märkliga tjejen som hade galna kläder. Jag tror inte att jag uppfattas som sexig.

Har du aldrig känt dig sexig, inte ens när du började uppträda?
– Jag kände mig som vilken annan 15-årig tjej som helst som försöker få rätsida på allt. Jag är verkligen som vilken annan tjej som helst. Om jag såg mig själv som en sexuell varelse? Jag var väldigt osäker väldigt länge, jag visste inte att jag skulle bli väldigt bekväm med det. Det är först nu som jag njuter av sex. Jag pratade med min syster om hur det inte är förrän du verkligen älskar dig själv som du kan ge andra kärlek.

Är du beroende av dina fans?
– Ja, jo, det ... det är väldigt märkligt för det finns faktiskt ingen gräns längre mellan var jag börjar och var mina fans börjar. Vi är en och samma person. Jag känner som att jag skulle dö av brist på inspiration om jag inte hade dem. Jag vill aldrig att de ska känna som att jag har övergett deras kultur. Det handlar inte om pengarna för mig. Jag skulle ge bort alla pengar om jag var tvungen att välja mellan det och dem.

Det är ett märkligt svar från en multimiljonär.
– Vet du, folk som gör musik och blir berömda och sedan börjar ta det lugnt och blir lata – de gjorde det inte för musiken. Jag kan inte få ut min musik snabbt nog. Jag ville släppa den här plattan för sju månader sedan. Jag är inte fast i någon romantiserad idé om vad det innebär att vara ”artist”. Jag är musiker men även en visionär som bryr mig om sociala frågor och mänskliga rättigheter för det påverkar mina fans och det är vad som dominerar mitt liv nu.

Du ville fråga Metros läsare varför de var ”Born This Way”?
– Ja, jag ville hitta de monster som hade mest gemensamt och fråga dem samma fråga: ”Why were you born this way?” Jag skrattade eftersom en utländsk journalist tidigare frågade mig “Hur queer är du?”

Handlade om språkförbistring?
– Jag sa, för det första så använder vi egentligen inte det ordet här. Men vad han verkligen ville fråga var ”Hur gay är du?”. Jag är så gay att det inte ryms på kartan! (skratt) Men det är inte riktigt rätt sätt att säga det på.  Som om du är det eller inte. Det handlar inte om matematik. Det är det här jävla, fullständigt subjektiva, dominerande estetik som kallas livet och man har en enorm palett att måla med och så frågar du mig ”Hur queer är du?” Det är bara en palett. Det är som jag säger så många saker i den låten [“Born This Way”]. Men det första alla frågar mig är: gaygaygaygaygaygaygay. Är du gay? Är låten gay? Man missar vad livet erbjuder dig för du har hakat upp dig på ett ord. Känn efter. Föddes du för att visa mod?

Jo, du förväntar dig att världen ska befinna sig där du är.
– Det är en generationsfråga. Det påminner jag mig själv som artist, ”Kära Lady Gaga, du är inte en trend.”

Pratar du till dig själv i tredje person?
– Det gör jag. Inte som Stefani. Det är Gaga. Stefani är den jag är, också, men jag är Gaga hela tiden. [pausar) Vänta, nu har jag tappat tråden när jag pratat om de fyra olika personerna som jag är.

Du talade om hur du inte är en trend.
– Ja, det är läskigt när man går in i inspelningsstudion och vet att världen har en uppfattning om vad du skapar. Jag måste skriva ett jäkla brev till mig själv: ”Kära Du, ingen kan tala om för dig vem du är. Du är den du bestämmer dig för att vara.” Och sedan kan jag skapa musik.
 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset