Köttkonsumtionen behöver bli en politisk fråga på allvar – just därför är SVT:s stora vegosatsning problematisk, skriver Anna Solander.

Jag sitter hemma och äter min vegetariska linsgryta framför datorn i köket. Ännu en post på Facebook om SVT:s ”Vegorätt” dyker upp i mitt flöde och jag tänker att den stora satsningen verkligen blev ett platt fall. Färgsprakande frukter, ett Skåne så vackert att det värker lite i hjärtat och absolut inga transfetter.

►LÄS MER: SVT om kritiken mot ”Vegorätt”

Men ingen har råd med acaibär, det är ganska få som har en höbal på bakgården att dricka smoothies på och de allra flesta vegetarianer avstår från kött av djuretiska eller miljöskäl, inte för att de är yogahippies som är rädda för kaloritätheten i majonäs. Trots kritiken är det nog många som ändå tänker att tanken var god, själv kan jag omöjligen hålla med. SVT rapporterar själva redan 2008 att köttindustrin är den största miljöboven. Det är vedertaget att den globalt står för mer utsläpp än hela transportindustrin tillsammans. 

Mitt beslut att själv övergå till en helvegetarisk kost är av just dessa skäl eftersom köttkonsumtionen som den ser ut i västvärlden idag är långt ifrån hållbar. Vi äter för mycket kött för vad klimatet ska mäkta med helt enkelt.

Just därför gör programmet ”Vegorätt” mig riktigt förbannad. Inte för att det är otillgängligt, fånigt eller med för dyra ingredienser. Det är bagateller i jämförelse med det faktum att Sveriges Television väljer att rikta programmet till unga kvinnor mellan 18-35 år. Jag väljer att inte ens gå in på hur typiskt det är att det handlar om hälsa och ”vacker mat” när det riktar sig till kvinnor, utan väljer istället att poängtera hur sorgligt det är att inte våga kräva en mindre köttkonsumtion av också män. När jag gick på gymnasiet försökte min skola införa en köttfri dag på matsedeln. Det gick inte eftersom ”alla killar behövde få i sig PROTEIN”, ungefär som att de skulle falla döda ner om de missade kött ett mål i veckan.

►LÄS MER: Debatt: ”Rasism och köttätande går hand i hand”

Vi behöver inte fler bloggare, instagram- och hälsoprofiler som poserar med smoothiebowls fullproppade med alger, vi behöver att vegetarianismen lyfts fram som ett enkelt och fullgott alternativ till köttbullar och falukorv.

Sen är det förstås så att det är lättare att rikta sig till just unga kvinnor, eftersom vi redan har kroppspanik efter att ha ätit en skiva vitt bröd på grund av rådande ideal. Men att rädda klimatet är inte kvinnogöra. Köttkonsumtionen behöver bli en politisk fråga på allvar och bilden av ”vegetarianen” måste nyanseras så att den kan inkludera alla människor, inte bara mandeloljedoftande pilates-tjugoåringar. Just därför är SVT:s stora vegosatsning problematisk.

Min linsgryta har kallnat och jag slänger in den i micron en stund. Jag yogar inte särskilt ofta och äter väldigt sällan frukost på en höbal men jag är vegetarian. Inte för att jag är en ung kvinna och gillar att göra fröknäcke av glutenfritt teffmjöl utan för att jag känner ett ansvar för det slitage på planeten som vi alla är en del av. Mer än så krävs liksom inte och jag önskar att SVT hade valt att visa det istället.

Anna Solander

Psykologstudent

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset