Ett ställe som till synes borde vara perfekt för att hitta män som inte håller på att förfalla borde rimligtvis vara gymmet. Men för att vara en plats där folk är lättklädda, det stånkas och svettas och det osar freoner och testosteron, är gymmet konstigt nog en ganska platonisk plats. Det är helt enkelt för skarp belysning och det serveras för lite sprit.
Och det faktum att man själv är högröd i ansiktet, håret står på ända och svetten rinner gör inte under för självförtroendet. Men visst går det att ragga på gymmet om man ger sig den på det. Det finns några olika typer av gymkillar och de kräver vitt skilda raggningsmetoder. Det är bara att klippa ut och spara.
Först har vi killarna iklädda för stora linnen med stora siffror tryckta på bröstet, löst sittande träningsbyxor och ergonomiska sneakers. Lite basketboll-wannabes fast utan boll. De värmer
sällan upp och hänger mest på avdelningen för fria vikter. Det är framför allt bicepsen som ska få sig en omgång. Breda axlar och pinnsmala ben. Det bästa sättet att ragga upp Mr Biceps är nog att be honom om hjälp när du ska göra axelpress. Eller kanske någon övning där du tränar bröstmusklerna. Han har förmodligen helt fel teknik och har egentligen ingen aning om hur man genomför en övning strikt, men det är ju inte riktigt det man är ute efter i alla fall. Tricket är att man oftast får dessa killar
i tvåpack. När den ena fyller på vattenflaskan eller smiter in i solariet gäller det att göra sitt move.

Sedan har vi sprintermännen. De är helst iklädda korta shorts och t-shirt och har oftast senigare muskler än Mr Biceps. De är säsongsbetonade och syns mest på gymmet under vintermånaderna. Så fort snön smält håller de till i löparspåret och där är det mycket svårare att skapa kontakt eftersom så fort man fått syn på dem susar de förbi i en väldig massa kilometer i timmen. Med honom kan man med fördel snacka maxpuls och högintensiv konditionsträning.
De sociala killarna som mest ser gymmet som en mötesplats är enklast att ragga upp. De står mest och hänger bredvid en maskin, sippar ur sin vattenflaska och snackar med folk. De lägger oftast ner mycket möda på hur de ser ut, kanske träningsbyxor med militärmönster, ett svart linne och trendigt pannband à la Big Brother-killarna. Ställ dig bredvid och stretcha lite, kanske fråga om han är färdig med maskinen och saken är morotsbiff.

Killarna som går på pass är knepiga. Nu är det här såklart en rejäl fördom men det är inte utan att man misstänker att de som går på dansklasser är mer intresserade av den manliga instruktören än att prata med dig. Och sitter man på en spinningscykel kan man försöka sig på en flirt men med risk att man rasar av hojen. Och att ragga på yogan när man ligger hopvecklad i märkliga positioner med rumpan i vädret är inte att visa sig från sin bästa sida om man säger så.
Den svåraste sorten är självklart instruktörerna och de personliga tränarna. De måste ju ha en professionell attityd och det står knappast i deras anställningskontrakt att det är okej för dem att hångla upp tjejer på stretchmadrassen. Just därför är det väl dem man vill åt. Lite troféartat, en fjäder i svettbandet. Men som sagt, dämpa belysningen och servera GT istället för proteindryck. Det skulle underlätta för oss alla.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset