”Det är något extra att se sin servitris på scen” Hasse Wallman firar 50 år i branschen. 1964 startade han Sveriges första disko.
”Det är något extra att se sin servitris på scen” Hasse Wallman firar 50 år i branschen. 1964 startade han Sveriges första disko.

På måndag fyller nöjeskungen Hasse Wallman, mannen bakom Wallmans Salonger, 70 år. Det blir jättekalas på Grand Hôtel i Stockholm och dubbelt jubileum eftersom han samtidigt
passar på att fira 50 år i nöjesbranschen.

•• Hur hamnade du i branschen från början?
– Jag började som skämttecknare som 17-åring. Där satt man inlåst och hittade på sådant som fick folk att skratta, men själv fick man aldrig se några leenden. Men 1956 blev jag ungdomsledare på S:t Görans ungdomsgård på lördagarna. Jag bytte namnet till King Side, och det slog väldigt. Där började bland andra Robbans Skiffle Group, Jerry Williams och andra, som sedan varit stora under lång tid.

•• Och så startade du Sveriges första disko.
– Ja, jag skjutsade boxaren Ingo i min bil. Han hade kommit med planet från Zürich och hade fortfarande ont i huvudet eftersom han varit på ett ställe där en kille stod och vände plattor och skrek ut skivor så att det skångrade i lokalen. Jag hade ett ställe i Norrköping där jag hade problem med levande musik, så jag provade där. Leif Ahrle var diskjockey. Det tog några veckor, sedan slog det rejält.

•• Mest känd har du blivit för Wallmans Salonger, där serveringspersonalen också är musikalartister som uppträder under kvällen. Varför har konceptet blivit en sådan succé?
– För det första så tror jag inte att folk är vana vid att serveringspersonalen är så trevliga, de har med sig den spontana glädjen från scenen ut på golvet. Sedan är det något extra att se sin egen servitris på scenen.

•• En massa kändisar har startat sin bana på Wallmans. Några exempel?
– Ett av de senaste stjärnskotten är Linda Bengtzing, hon var med oss i sex år, Martin Stenmarck likaså. Shirley Clamp var i Malmö i två år, och vi har Peter Jöback och Andreas Lundstedt, ja hela Alcazargänget. Det var några.

•• Men allt är inte en dans på rosor. I Malmö klagar grannarna och vill att Wallmans ska stänga tidigare.
–Vi hoppas på att få behålla 3-tillståndet. Annars får vi lägga ner i Malmö, för det bär sig inte i en så liten stad. Det vore tråkigt att utesluta nöjeslivet i en stad på det
sättet.

•• Och för ett par år sedan kallades du för ”Satan” av Filip Hammar i Aftonbladet. Han skrev att du var en ”sektledare i Nöjes-Sverige som kapitaliserat på människors dåliga smak”. Hur känns ett sådant påhopp?
– Jag blev bjuden på lunch och fick en ursäkt av direktören för Aftonbladet sedan. Men det är ju inte roligt när man tycker att man gör ett bra jobb för Sverige. Om du visste hur många storföretag som gjort sina bästa affärer på Wallmans. När kunderna är glada är det lättare att skriva kontrakt än om man sitter i en källare i Gamla stan med ett par korsade morötter på tallriken.

•• Under din tid i underhållningsbranschen har du gjort allt från att uppträda med steppande hönor på Kiviks marknad till att turnera med Beatles och introducera manliga strippor. Vad är du mest stolt över?
– Att jag aldrig gått i konkurs. Man har ju haft sina downperioder. Det finns många lycksökare i den här branschen som bara håller några år, så jag är nog stoltast över att jag fortfarande lever kvar.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset