CISSI WALLIN: Du väljer ju inte släkten. Men du väljer hur du vill ha de kommande dagarna. Även kallad – julhelgen. Och du väljer att antingen tugga i dig och pinas, eller våga skapa lite dålig stämning för ett gott syfte.

Häromdan sa psykologen HG Storm såhär om släktfejder och jul, i Sveriges Radio:

”Jag kan inte tänka mig att fira julafton med någon bara för att vi har samma genetiska kod. Utan det måste vara med någon jag har något gemensamt med”.

Sen lägger han till att man trots allt har runt 360 andra dagar om året där man kan jobba så kallat proaktivt på de gnisslande släktrelationerna.

Ändå sitter många där, kanske i just detta nu och lider. Kryper du rentav in i din mysigaste offerkofta och suckar obstinat (men bara så sambon, syrran eller farsan hör) om hur jobbigt det är att vara med ”den här förbannade släkten i den här jävla stugan den här julen också”? Varför åkte du ens dit, i så fall? Och varför har du inte tagit ett hyfsat konstruktivt snack med farbror Åke, gamla mormor eller den där svägerskan du mest av allt vill massakrera med en förskärare varje julhelg, tidigare i år… ? För de flesta människor går ändå att resonera med. Bortom stundens hetta.

Konflikträdsla skapar enligt mig bara ännu mer konflikter. De beryktade ”Lars Norén:ska jularna” har ju grott fram genom år av sammanbitenhet och dåliga charader där det som borde ha pratats om för längesen tigits bort. Förutom när farbror Åke redan är för packad för allas trevnad klockan 18.30, när mormor fått ett bryt i köket eller när svägerskan än en gång levererat små giftpilar från sitt hörn av soffan. Men då blir det ju bara krig. Som ingen vinner. Och så påminner alltihop om en bortklippt scen ur ”Tomten är far till alla barnen”, minus komik.

Och du lovar dig själv att ”det här var sista året… ”. Men likt förbannat sitter du där om exakt 365 dagar igen. Och tycker precis lika patetiskt synd om dig själv.

Varför är ni så många, ni julmartyrer? Gillar ni rentav att må lite dåligt under en långhelg bara för att kunna gnälla? Eller är ni bara för konfliktskraja för ert eget bästa?

Även om det bara handlar om några få dagar – varför plåga sig med människor man hyser genuint osympatiska känslor inför? För alla vill inte ändra på sina ruttna beteenden. Och det finns såvitt jag vet ingen Magdalena Ribbing-grundlag som tvingar en att sitta vid ett bord och lyssna på rasistisk, sexistisk eller bara allmänt inskränkt smörja några dagar varje år. Man kan säga emot. Man kan resa sig och gå. Man kan välja något annat.

Man kan välja att stå upp för sig själv och därmed också uttala de gyllene orden ”nej tack” när något barkar åt fanders. Helst innan, eftersom man troligtvis lärt sig se tecknen redan i ett tidigt skede.

Men är det kanske lite för bekvämt i den där jul-martyr-koftan?

+ Julkolan 

– Julkoman

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset