Kocken och krigsveteranen Arnold Abbot, 90 år, greps nyligen av polisen i Fort Lauderdale, Florida, USA. Hans brott bestod i att han bröt mot den nya lagen som förbjuder att man delar ut mat till hemlösa. En polisman skrek: ”Släpp tallriken!” Som om det vore ett dödligt vapen gamlingen höll i händerna. En annan polis slängde maten i soporna medan hungriga hemlösa tittade på.

Aktivisten Abbot som delat ut hemlagade kycklingsoppor till sina olyckligt lottade medmänniskor de senaste 20 åren riskerar nu 60 dagars fängelse och 500 dollar i böter. 

Den nya lagen i Fort Lauderdale vill nämligen begränsa camping, soppkök och engagemang i det de kallar ”livsuppehållande aktiviteter”. Lagen instiftades till följd av att näringsidkare och boende inte vill att deras kvarter ska bli magneter för hemlösa. Etnisk rensning har världen erfarit och förhoppningsvis förpassat till historiens sophög. Det nya verkar vara Social utrensning. Och det sker lite varstans i världen, antingen temporärt inför ett OS där värdstaden ska göra ett städat intryck och dölja sina skavanker eller kroniskt genom att förbjuda fattigdomen vid våra fötter. Liknande förbud har Norge, Danmark, Storbritannien och Nederländerna infört. 

Det är den kriminologiska analogin om att ett krossat fönster snabbt leder till fler om inte samhället snabbt reparerar rutorna. Det är nolltolerans. Enligt den logiken ses de hemlösa som samhällets krossade fönsterrutor. Om vi inte trollar bort dem kommer flera, lyder tankegången. Men människor är inte fönsterrutor. 

I Europa finns 3,5 miljoner och i USA fyra miljoner hemlösa enligt den medicinska tidskriften The Lancet. Antalet ökar och mörkertalet är enormt. Orsakerna till hemlöshet varierar – från drog- och alkoholmissbruk och psykisk ohälsa till de som rasat genom revorna i de brustna sociala skyddsnäten i eurokrisens kölvatten. Allt fler kroniskt sjuka, utförsäkrade och arbetslösa hamnar på gatan.  

Krigsveteranen Abbot låter sig dock inte avskräckas av fängelsestraff. ”Jag kommer fortsätta så länge det finns andetag kvar i kroppen”, konstaterar han och jag fylls med tacksamhet över att det finns människor som han i en samtid som kriminaliserar fattigdom och mänsklig misär. De oönskade. De som förstör fernissan. Istället för att instifta lagar som garanterar samhällets olycksbarn rörelsefrihet och rätten till mat och vård förbjuder man deras existens. 

Jag tänker tacksamt på alla dessa volontärer och eldsjälar som orkar mobilisera medmänsklighet när vi andra suckar eller vandrar vidare. Samtidigt får politiken inte överlåta hemlösheten åt de ideella krafterna och frivilligorganisationerna. Regeringen som vann valet på välfärdslöften för de som har det sämst kan inte förlita sig på välgörenhet och allmänhetens allmosor. De borde ha en plan. De borde leverera lösningar. För frosten är redan här. Kylan också. Vårt klimat är skoningslöst mot dem som sover i snödrivor. Då behöver politiken bli en värmekälla mot känslokylan.

Hissa: Ison Glasgows biografi ”När jag inte hade nåt” -från hemlös till hyllad rapartist. 

Dissa: Fotbollsgalan i TV4 illustrerade fotbollsvärldens jämställdhetsbrister.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset