Hela det borgerliga Europa står nu förstummat inför valresultatet i Grekland och många på den kanten verkar redan nu ta ut sin skadeglädje i förskott över att Syriza inte kommer att lyckas. Det grekiska folket betraktas som orealistiskt när det lagt sina röster på ett parti som lovar så snabba förbättringar. Men frågan är vem som är realistisk och vem som är orealistisk?

Sedan den grekiska krisen utbröt 2009 har landet störtats ner i social misär och massarbetslöshet. Det sparprogram som landets regeringar beordrats att genomföra har slagit sönder ekonomin och framförallt tagit själva hoppet från miljoner och åter miljoner greker. Och här är en slutsats: Åtstramningar av det extrema slag som Greklands tvingats genomföra är helt enkelt inte realistiska. Ett samhälle döms till långvarig stagnation och rentav till att nynazism föds ur misären. Att de grekiska väljarna svarade med ett rungande nej till dessa åtstramningar genom att rösta på Syriza vittnar om sund självbevarelsedrift.

Den grekiska krisen har i åratal nu skyllts på vanligt folk i landet och på ett korrupt politiskt system. Och visst är det sant att grekisk politik länge varit korrupt – och ett skäl till att så många nu la rösterna på Syriza är att detta parti och dess ledare inte är del av den gamla vanliga politikerklassen i landet. Ändå går det inte att komma ifrån att huvudorsaken till Greklands och även exempelvis Spaniens krisande ekonomier inte var några övergenerösa välfärdssystem utan något helt annat, nämligen eurosystemet i sig.

Euron är förmodligen ett av de mest orealistiska projekt som sjösatts i modern historia. En enda valuta och en enda ränta för en hel världsdel, där det kan vara högkonjunktur i ena änden och lågkonjunktur i den andra, är helt enkelt orimligt. Det leder till enorma spänningar, som lätt utlöses i kriser. Under lång tid har det således gått väldigt bra för Tyskland. Det beror i allra högsta grad på att tysk export dragit nytta av en euro som gjort landets export billig. Hade Tyskland haft en egen valuta skulle den ha varit svindyr. Landet har subventionerats av euron – medan ett land som Grekland har fått brottas med en valuta som är alldeles för stark för att passa landets konkurrenskraft. Euron har klyvt Europa.

Det grekiska folket har gjort ett realistiskt val. Jag hoppas att vänstern, socialdemokraterna och arbetarrörelserna runtom i Europa nu deklarerar sitt stöd för Syrizas ambition att få skulderna nedskrivna. Ju starkare det stödet blir desto större är utsikterna att kunna göra något åt den massarbetslöshet som hemsöker nästan hela kontinenten.

Det är det enda realistiska.

+ Jag tackar än en gång svenska folket för att det röstade nej till EMU 2003. Det var en framtidsinvestering.

- TV-serien Blåa ögon är riktigt, riktigt ruggig. Bra, ja, men det är alldeles för mycket våldsscener i serien.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset