Nina Åkestam Kolumner

Det hjälper inte arbetarklassen att medelklassen lägger sig under madrassen

"Flera skribenter har kritiserat Ohlssons förslag att kvinnor ska spara ihop till ett eget fuck off-kapital för att kunna ta makten över sina liv", noterar Nina Åkestam.
"Flera skribenter har kritiserat Ohlssons förslag att kvinnor ska spara ihop till ett eget fuck off-kapital för att kunna ta makten över sina liv", noterar Nina Åkestam.

Vänsteranalysen borde handla om hur även arbetarklassens kvinnor ska få möjlighet att spara, snarare än om hur rikare kvinnor ska förmås låta bli.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

När min mamma var barn och blev riktigt arg på sina föräldrar brukade hon stänga in sig på sitt rum. Där inne la hon sig under madrassen, direkt på plankorna. Att hon låg så obekvämt skulle straffa min mormor för det hon hade gjort. Problemet var bara att mormor aldrig märkte det, så till slut fick mamma ge upp, komma ut ur rummet och bli sams på vanligt sätt. I min familj finns sedan dess ett uttryck för när man försöker straffa någon annan men bara plågar sig själv: att lägga sig under madrassen.

Jag har tänkt mycket på det i debatten om Birgitta Ohlssons bok Duktiga Flickors Revansch. Flera skribenter har kritiserat Ohlssons förslag att kvinnor ska spara ihop till ett eget fuck off-kapital för att kunna ta makten över sina liv. Det är ett hån mot alla som inte har möjlighet att spara, skriver Jonas Bergström. Istället borde vi lägga resurser på att angripa problemen på arbetsplatser som ojämställda löner, arbetsvillkor för kvinnor och mobbning eller trakasserier, menar Nikita Feiz.

LÄS MER: Jag offrade min psykiska hälsa för att få bra betyg

Kritiken vore helt rimlig om det här var Ohlssons enda idé kring hur vi ska få bukt med ojämställdheten. Men det är bara några rader i en bok på flera hundra sidor med tiotals förslag till politiska reformer. Att inte erkänna det, även om man inte håller med om förslagen, är orättvist. Dessutom framställer Ohlssons kritiker situationen som antingen eller. Antingen sparar akademikerkvinnor 100.000 i fonder eller så får arbetarkvinnor rätt till heltid. Men så är det ju inte.

Arbetarrörelsen har jobbat i över ett sekel för att fler ska få ekonomisk frihet. Kollektivavtal om arbetsreglering och lägstalöner är en sådan reform, studielån en annan. Men även bostadsrätter och sparbanker är en del av samma ideologi. Och tack vare det finns det väldigt många svenskar idag som kan spara pengar.

LÄS MER: Lönerna ökar mer än priserna – då halkar pensionärerna efter

Därför borde rimligtvis vänsteranalysen handla om hur även arbetarklassens kvinnor ska få möjlighet att spara, snarare än om hur rikare kvinnor ska förmås låta bli. Ryggmärgsreflexen att sparande=överklass=dåligt måste bort. För svenska kvinnor har aldrig haft så mycket inkomster som nu. Många av oss har betydligt mer än vi behöver. Det är helt bakvänt att det skulle vara mindre hånfullt mot dem som har mindre att blåsa pengar på skor eller semesterresor, än att spara dem som trygghet för sig själv och sina barn.

Man måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. För att uppnå jämställdhet för alla måste vi göra strukturella reformer, men de sker inte över en natt (även om jag önskar att de gjorde det). I väntan på de reformerna det blir ingen lyckligare av att alla de svenska kvinnor som har möjligheten att frigöra sig ekonomiskt låter bli att göra det. Det är inte solidariskt. Det är den feministiska versionen av att lägga sig under madrassen.

Nina Åkestam

LÄS MER: Birgittta Ohlsson (L): Att kalla sig feminist är att veta sitt värde

+ You Can’t Touch My Hair. Den amerikanska komikern Phoebe Robinson har skrivit en sjukt rolig och smart bok om intersektionell feminism. Läs den, framför allt om du inte vet vad ”intersektionell feminism” betyder.

–  Mansplaining. Anti-feminister har tagit över beskrivningen av termen mansplaining på Urban Dictionary, där de nu mansplainar allt från feminism till samtalston. Vore ganska roligt om det inte var så tidstypiskt.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om feminism