Recension: 12 years a slave Chiwetel Ejifor är smärtsamt övertygande, skriver CG Karlsson.
Recension: 12 years a slave Chiwetel Ejifor är smärtsamt övertygande, skriver CG Karlsson.

Verklighetsbaserad historia om en fri man som kidnappas och säljs som slav. Wkd:s CG Karlsson kallar ”12 years a slave” för en stor och episk upplevelse med strålande skådespelarinsatser.

BIROLL.  Lite synd att medproducenten Brad Pitt prompt ska synas i en biroll, dessutom som schyst typ. Inte för att han är dålig, utan för att han är just Stjärnan Brad Pitt. Men kanske krävdes det för att filmen skulle bli gjord. Så okej, menar C-G Karlsson. 


RECENSION: 12 years a slave – 5 glober

Vi kastas direkt in i en slavs (Chiwetel Ejiofor) helvetiska tillvaro på en sockerplantage i södern. Det skriks om ”niggrer!” och hotas med våld.

Och så. En tillbakablick på en helt annan tillvaro. Där slaven vi nyss sett plågad och förnedrad lever i New York som en fri svart man med jobb, hustru och två barn. Men så, vid ett besök i Wasington 1841, kidnappas han, förs till södern och säljs som slav. En 12 år lång mardröm tar sin början.

Personen, Solomon Northup, fanns på riktigt. Filmen bygger på hans självbiografi från 1853. Den brittiske regissören Steve McQueen (”Hunger”, ”Shame”) tipsades om boken av sin hustru – och nu surrar Oscarryktena runt hans filmatisering.

Solomon hamnar först hos en plantage-ägare (Benedict Cumberbatch) som är förhållandevis mänsklig, men ändå accepterar systemet och har en sadistisk förman. Det verkliga infernot väntar hos den fanatiskt religiöse och oerhört brutale bommulsodlaren Edwin Epps (Michael Fassbender – otäckt bra!).

Det är naturligtvis en pärs att följa Solomons öden. Men också en stor och episk upplevelse. McQueens två tidigare alster har varit utpräglade konstfilmer med visuell kraft men kylig ton och inslag av effektsökeri. Här är formen och dramaturgin mer konventionell och, om man så vill, hollywoodsk – men samtidigt har jag aldrig tidigare sett en spelfilm som på ett så drabbande och effektivt engagerande vis lyckats gestalta tillvaron som slav. Att vara en människa ägd av andra människor.

Chiwetel Ejifor är smärtsamt övertygande i huvudrollen, han får oss att nästan fysiskt känna Northups lidande och sorg, men också att fascineras och inspireras av hans värdighet och vägran att ge upp inför vansinnet. ”12 years a slave” är en djupt gripande film som aldrig någonsin blir kletigt sentimental. 

Ett mästerverk.  

 
Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om Weekend