Mörkgröna väggar och rött tak – lite Leif GW över etablissamanget tycker Björn af Kleen.
Mörkgröna väggar och rött tak – lite Leif GW över etablissamanget tycker Björn af Kleen.

Just nu är det spädgris på Djuret.

Djuret

En av mina favoritklädbutiker
i London, A Butcher of Distinction, En slaktare med stil, kränger otvättade blåjeans, rustika flanellskjortor och stenhårda herrskor i slaktbodsmiljö.

Brallorna vajar på köttkrokar och skjortorna hänger bredvid styckscheman. Gourmetrestaurangen Leijontornets nya bakficka Djuret har en inredning misstänkt lik A Butcher of Distinction – också på Djuret återanvänds köttkrokar som jackhängare, prasslet på bordsduken pryds av styckscheman och industrilamporna ovan bardisken markerar att detta är restaurangens svinstia.

Men där Londonbutiken har en naturalistisk och klinisk touch på sin inredning är Djuret mer ombonat med mörkgröna väggar och rött tak – det är lite Leif GW över etablissemanget, i meningen mjukt och murrigt; mer mysig jaktstuga än motbjudande mördarcentral.

Djurets idé är att servera ett djur i taget, varpå hela menyn antar formen av ett styckschema. Jag var där under lammveckan. Men när du läser detta har Djuret övergått till spädgris. Menyns ensidighet måste applåderas. Menyn är, förutom ekologiskt korrekt, tilltalande för stekhusstekare, den kräsna subkultur av köttfetischister som uppskattar att få insikt i bytets alla delar – lite som Bosse Bildoktor och hans lärjungar kan få feeling av att plocka isär en bilmotor och skruva ihop den igen.

Det finns en lärdomsaspekt i Djurets profil som man inte ska underskatta. Därför tycker jag att serveringspersonalen kunde vara mindre disträ och mer upplysande.

Även om Djurets profil är macho och råbarkad, är det viktigt att förstå att maten på inget sätt är hårig eller svårsmält, i alla fall inte under lammperioden. Precis som en perfekt flanellskjorta innehåller runt fyrtio procent silke, var Djurets lammutbud liksom lätt och sofistikerat.

Lammslarvsylta (125) – gjord på lammtunga och lever – var söt och delikat trots sin grovkornighet. Likadant med lammsadeln (315) som kom med en lagom gräddig potatisgratäng och en nästan transparant hallonfärgad rönnbärsgelé.

Jag längtar redan tillbaka till Djuret.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset