Stig har svår kol och vårdas på Danderyds sjukhus. Hans son dog för 20 år sedan och frun är svårt sjuk i demens. ” Allt var bra tills jag förlorade grabben. Sedan dess har livet varit tufft. När man börjar prata om det kommer tankarna tillbaka. Det betyder jättemycket att få besök såhär,” säger han.  
Stig har svår kol och vårdas på Danderyds sjukhus. Hans son dog för 20 år sedan och frun är svårt sjuk i demens. ” Allt var bra tills jag förlorade grabben. Sedan dess har livet varit tufft. När man börjar prata om det kommer tankarna tillbaka. Det betyder jättemycket att få besök såhär,” säger han.  

Minst 2 600 personer har i år dött på sjukhus med varken anhöriga eller personal vid sin sida. Statistiskt sett kommer närmare 1 000 personer till gå samma öde till mötes innan årets slut. – Det är den bistra ekonomiska sanningen, säger Greger Fransson, registerhållare för Palliativregistret.

Urban Brådhe

Volontären Inger Olofsson träffar Stig i sjuksalen på Danderyds sjukhus.

” I egenskap av läkare märkte jag att det är många patienter som dör i ensamhet på sjukhus. Det är också många svårt sjuka som är ensamma och inte har några anhöriga och vänner som kan komma och hälsa på dem och ge störd och tröst,” säger Charlotte Thålin.

Nästan var fjärde person som dör på ett sjukhus i Sverige gör det utan både anhöriga och personal vid sin sida. Enligt Greger Fransson, överläkare och registerhållare för Palliativregistret, finns det två huvudskäl till detta. Det ena, som är en väldigt liten del, handlar om att det faktiskt finns folk som vill vara ensamma när de avlider. Den andra, större delen, handlar om ekonomi.

– Ja, det är den bistra ekonomiska sanningen. När någon är nära livets slut så har det tidigare i sjukhusvården varit accepterat att man tilldelar en person från avdelningen att vara med personen. Det har försvunnit under de senaste tio åren.

Att så många dör ensamma just på sjukhus handlar om att man heller inte har samma framförhållning på sjukhusen längre, menar han.

– Man är sämre på att inse när döden är nära. Därmed är man också sämre på att planera. Tittar man generellt på de indikatorer vi plockar fram så är det en markant skillnad på vårdresultaten, säger Greger Fransson.

Eva Nilsson Bågenholm är nationell äldresamordnare vid Socialdepartementet. Hon reservserar sig  för att siffrorna från Palliativregistret i dag inte täcker alla människor som dör, och därmed inte kan läsas med hundraprocentig säkerhet. 

– Men vi har noterat detta och siffran är inte så bra som vi önskar. Man måste få akutsjukhusen att tänka palliativ vård, vilket man inte har gjort i särskilt stor grad. Det är däremot något vi jobbat hårt med det senaste året, säger hon. 

Inger: ”De flesta vill prata om livet”

ST-läkaren Charlotte Thålin är initiativtagare till projektet "Volontärer vid sängkanten" som går ut på att pensionerade sjukvårdsutbildade besöker patienter för att prata, hålla hand och finnas som ett sällskap. Verksamheten, som bedrivs på Danderyds sjukhus, är Sveriges första i sitt slag och har funnits i drygt ett och ett halvt år.

– I egenskap av läkare märkte jag att det är många patienter som dör i ensamhet på sjukhus. Det är också många svårt sjuka som är ensamma och inte har några anhöriga och vänner som kan komma och hälsa på dem och ge störd och tröst, säger Charlotte Thålin.

Den före detta barnmorskan Inger Olofsson, 70, är en av de drygt 20 volontärer i projektet. De patienterna hon besöker får ofta palliativ vård, är ensamma eller oroliga. När Metro träffar henne har hon varit på sjukhuset från klockan 09 för att träffa Stig, som är svårt sjuk i kol.

– Man pratar ganska mycket om livet och hur det har varit. Det är ju inte så svårt att fråga om sådant. Och så är det så spännande att få veta. Man får höra så mycket fantastiska historier om livet. Det är inte ofta vi pratar om döden. Visst händer det ibland men då är det oftast inte så oroliga för döden, säger hon och fortsätter: 

– Dessutom hade jag inte alltid så mycket när jag själv jobbade inom vården. Och så plötsligt har jag det. Jag kan sätta mig ned och sitta kvar tills den jag möter inte orkar eller inte vill prata längre. Det känns väldigt meningsfullt. 

Stig uppskattar besöket från Inger, säger han. Hans son dog för 20 år sedan och frun är svårt sjuk i demens.  

– Allt var bra tills jag förlorade grabben. Sedan dess har livet varit tufft. När man börjar prata om det kommer tankarna tillbaka. Det betyder jättemycket att få besök såhär. 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset