Efter att TT och Uppdrag Granskning i helgen publicerade uppgifter på att 2 000 svenska namn förekommer i de dokument som ingår i den så kallade Paradisläckan frågar vi duellanterna Göran Greider och Marie Söderqvist: Är det fel att skatteplanera?

Veckans fråga: Är det fel att skatteplanera?

I helgen avslöjades den så kallade Paradisläckan. Den visar att minst 2 000 svenskar i hemlighet har placerat pengar i skatteparadis för att undvika att betala skatt i Sverige. En av dem är Leif Östling, ordförande för Svenskt Näringsliv, som menar att skatteplanering inte får bli ett skällsord, utan helt enkelt innebär att se om sin ekonomi inom gällande regelsystem.

Marie Söderqvist: Nej, det är inte särskilt upprörande

Om bara Leif Österling hade varit tyst och inte bjudit tittarna på obetänksamma svordomar och ogenomtänkta tyckanden hade hans bolag på Malta och i Luxemburg troligen gått relativt obemärkt förbi. Men nu har Östling bett om ursäkt i alla upptänkliga forum inklusive i Dagens Nyheter för sina formuleringar.
Att en man som betalt många miljoner i skatt varje år också har ett bolag på Malta där han fått in konsultarvoden för uppdrag han haft när han bott utomlands, är inte särskilt upprörande. Det är inte olagligt och inte mer omoraliskt än att vår socialdemokratiska utrikesminister valde att betala så kallad EU-skatt när hon hade möjligheten. Det vill säga hon beskattades inte i Sverige för sin goda inkomst som kommissionär utan valde en lågskattelösning istället. Till skillnad från Margot Wallström företräder inte Östling ett parti som förespråkar höga skatter.
I deklarationstider är alla våra vanliga svenska kvällstidningar fyllda av skattetips. Dessa råd brukar inte betyda att man får reda på hur man betalar mesta möjliga skatt, utan minsta möjliga. Idrottsstjärnor flyttade tidigare utomlands eller åtminstone hade de bolag utanför landets gränser för att kunna behålla sina pengar. Många svenska pensionärer väljer varje år att bosätta sig i Portugal för att ta ut sin tjänstepension obeskattad. I ett land med mycket höga skatter blir det osunt lönsamt att lägga energi på att skatteplanera.

När finansminister Magdalena Andersson försöker utmåla en person som de senaste åren betalt över 100 miljoner i skatt som en omoralisk skattesmitare handlar det mest om att försöka måla upp en bild av giriga direktörer, för att slippa ifrån att fundera över om det finns någon moralisk gräns åt andra hållet. Hur mycket har staten rätt att ta från enskilda personer som genom eget hårt arbete tjänat ihop dem? Och när staten tagit dem, hanteras de verkligen på bästa tänkbara sätt?

Marie Söderqvist

• Ålder: 49 år.

• Bor: Enebyberg.

• Gör: Skribent, konsult.

• Har gjort: Förbundsdirektör på Livsmedels­företagen, vd på United Minds, krönikör Expressen, ledarskribent Svenska Dagbladet.

• Politisk hållning: Borgerlig

Göran Greider: Ja, skatteparadis för rika är helveten för de fattiga

Det kallas för aggressiv skatteplanering: Stora företag och miljardärer anlitar svindyra jurister och byråer för att hitta kryphål i lagarna i syfte att få ner skatten så nära noll som möjligt. Biljoner efter biljoner hamnar i skatteparadisen. En av de ekonomer som studerat fenomenet, Gabriel Zucman, menar att det blivit en ”elitsport” att gömma undan pengar. Det drabbar välfärden i olika länder och framförallt fattiga länder när eliter och storföretag tjänar pengar där men inte betalar skatt där. Det verkar vara så att den galopperande ojämlikheten i världen gjort att stormrika människor sitter där med mer och mer pengar
och blir mer och mer giriga för var dag som går.

Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling har inte begått någon olaglighet. Men hans uttalanden gjorde de flesta svenskar förbannade, inklusive medlemmar i hans egen styrelse, vilket är ett hälsotecken. Vad fan har jag fått ut av mitt skattebetalande? frågade han sig. Som om han aldrig gått i skola, aldrig tagit några examina, aldrig åkt på en offentligt finansierad väg ­ saker som bygger på att alla betalar den skatt de ska betala. Hans yttrande speglade detta: En ekonomisk elit som tar sig rätten att bryta sig ut ur de samhällen som fött dem. Det är vad aggressiv skatteplanering handlar om.

Vissa undersökningar tyder på att riktigt rika människor agerar mer egoistiskt. Inga samhällen tål därför hur mycket koncentrerad rikedom hos eliterna som helst. I land efter land är den stora ”problemgruppen” mer och mer de riktigt förmögna. Sverige borde ta täten genom att jaga de firmor som hjälper storföretag att bedriva omoralisk skatteplanering. Sverige har på senare år istället blivit något av ett skatteparadis för rika när förmögenhetsskatt, arvsskatt, fastighetsskatt tagits bort och finansminister Magdalena Andersson har egentligen inte mycket att yvas för.

Skatteparadis för rika är helveten för de fattiga.

Göran Greider

• Ålder: 57 år.

• Bor: Årsta och Dala-Floda.

• Gör: Skribent, chefredaktör på Dala­-Demokraten.

• Har gjort: Medgrundare till tidskriften TLM, skrivit flera böcker.

• Politisk hållning: Socialdemokrat.

LÄS MER: Är Moderaternas förslag om ett tiggeriförbud bra?

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset